Denna display, till en Lännen 8600CE, var kolsvart och ägaren undrade om den kunde väckas till liv igen. Defekta displayer är vardagsmat, men oh boy; den här rackaren gav en utmaning som fick nackhåren att bli gråa.
Det var såhär att när enheten kom in var det dags att skruva isär den för att i sedvanlig ordning få en överblick om vad vi har att göra med. Dokumentation fanns, som vanligt, inte men ägaren hade av någon anledning skrivit ”24V” och en pil mot kontakten. Det var dock inte entydigt var pilen pekade, och att trycka in 24V på fel stift kan få katastrofala följder, så vi fick börja med att lista ut var matningen kommer in (läs: dubbelkolla att markeringen är korrekt). Hellre säker än ledsen.
Jordpinnen var lätt att finna, men matningen var inte lika lätt. Vi stötte dessutom på patrull direkt när det fanns tydliga rökmärken på kretskortet nära en komponent som…inte längre fanns. Den hade helt enkelt gått upp i rök och det försvårade saker, för nu kan vi inte bara trycka in 24V med ett stort avbrott på vägen. Om komponenten hade något med matningen att göra eller inte gick inte att veta här i detta nu.
Med knuten näve i fickan ändrades planen; vi börjar bakifrån, alltså där det är bekräftat att det ska finnas 5V och sen gå steg för steg utåt där det ska finnas 24V. Lång näsa direkt: det fanns fyra regulatorer på kretskortet, ingen av dem hade en fix utgång (5V, 3.3V, etc) utan alla var av typen ”adjustable”. Rent konkret innebär det att komponenter på kretskortet hjälper till att ställa in hur hög utspänningen ska vara. Fyra regulatorer, fyra olika utspänningar, fyra olika utfall.
Där och då var det bara att dyka ner i smeten. Leta upp regulatorernas datablad, leta upp vilken pinne som är ”input”, och därefter följa denna baklänges så långt det går. En av dem gick till en via som satt mellan två elektrolytkondingar. Upp med mikroskopet för att skrapa bort lacken (för att kunna kontinuitetsmäta) och, in your face: repmärken på kretskortet. Repmärken på ledningarna, innan vi ens hann börja. Hmmz?
Ny övergripande inspektion: fler repmärken, sönderköttad fogmassa, etc etc. Någon har /definitivt/ varit här och rotat innan, och det försvårar saker ytterligare: nu vet vi inte längre om det handlar om ett rent elektroniskt fel, eller om felet beror på att någon av misstag råkat sabba nånting. Oavsett vilket så är målet att få liv i enheten igen, men svårighetsgraden hade nu ökat ett antal magnituder.
Fick loss lacken på vian, kontinuitetsmätte och fick därmed kvitto på att regulatorns ”input” gick dit. Gött mos. Fortsätter att följa ledningen, hamnar i en Drain på en MOSFET, vilket innebär att det någonstans finns en annan regulator som styr MOSFET, för att styra ”input” på den regulatorn som undersöktes.
Facepalm. Facemelt.
Bit ihop och kom på en idé: styrsignalen (Gate) till MOSFET kan vi strunta blankt i så vi fokuserade på Source och följde denna. Aha, matad från en likriktare. Nu börjar det likna något. Bakåt från likriktaren hittades en drossel, och bakom denna hittades…inte ett skvatt, annat än brännmärkena som tidigare nämndes. Målet är nu nära; den bortflugna komponenten är första anhalten innan strömmen kommer in i drosseln. Komponenten är orsaken till att displayen är stendöd. Kan det vara så enkelt? Byt ut den och allt funkar? Men: vad är det för komponent? Finns inga spår mer än röken, och kretskortet är inte märkt.
Här kom erfarenheten till pass: footprinten (utseendet på lödöarna) matchar en diod i SMC-kapsel. Diod i SMC-kapsel matchar läget där vi hittade footprinten. Det är med andra ord stor sannolikhet att det ska sitta en SMC-diod här. Vi har dock inte specifikationerna, så en SMC som klarar 5A fick duga för det var det enda som fanns i lager. Löd dit dioden, koppla in 24V och…LÅNG NÄSA. Hände inte ett skvatt på displayen, men labbaggregatet rapporterade 500mA förbrukning vilket tyder på en (alldeles för) hög aktivitet i elektroniken. Det är på nivån ”kortslutning nånstans”.
Mätning på alla regulatorernas ”output”. De två nära strömintaget matade ut 5V respektive 2.8V, vilket är normalvärde för standardelektronik respektive FPGA/CPLD-kretsar. De två regulatorerna längst bort matade ut 1V respektive 0.3V, vilket är väldigt ostandard och nästan irrationella värden. En titt på kretskortet visar att det sitter minst tre stora BGA-kretsar, så dessa konstiga spänningsnivåer hintar om att något är /väldigt/ fishy.
Löd loss regulatorerna och mät runt lite för att se vad som hittas och inte. Området där ena regulatorn, den med 0.3V ut, satt har 0.2 ohm mellan Vcc och GND, vilket är kortslutning. Som referens hade den andra bortåt 200 ohm, så regulator #3 är där allt fuffens händer.
Här plöjdes det ner närmare tre timmar på att hitta vad sjutton det är som är kortslutet, och lång historia kort: en mikrocontroller (Lynx 3DM8) i BGA-kapsel har en intern kortslutning. Där och då var det ridå, för även om kretsen som sådan går att byta kan programkoden från den gamla inte flyttas över utan det är något som enbart tillverkaren eller deras serviceverkstäder kan göra.
Lite trist slut på en saga som var ofantligt lärorik från början till slut, men som alltid: man kan inte vinna jämt. Däremot är man garanterat förlorad om man inte ens försöker.
