RiBITStängselaggregat är lågprioriterade nu när det inte är högsäsong, men när det väl ansamlats en hel flock är det inte mycket annat att göra än att kavla upp ärmarna och ta tag i hela högen på en och samma gång.
Här blev det en salig blandning av olika modeller, där några av dem slagits ut av åska. Lite välbeprövad handpåläggning senare och alla är fullt fungerande igen.
Det är länge sen det kom en reparationsvideo härifrån, men nu är det dags för en ny.
Här repareras en handkontroll till Playstation 5, där tumspakarna råkat ut för det ökända felet ”drifting”. Alla moment – demontering, reparation, ihopmontering – visas steg för steg.
Ungefär en gång per år dyker det upp något helt nytt, något helt okänt. Denna gång blev det en autoklav, en Getinge OP50, som är en medicinteknisk utrustning och helt nytt för oss.
Autoklavens styrpanel hade becksvart skärm och var därför obrukbar. Svart skärm innebär oftast tre möjligheter: 1) defekt belysning, 2) defekt styrning till belysningen, 3) defekt skärm.
I fall 1 och 2 kan man lysa med en stark ficklampa rakt på skärmen för att se om det finns någon information. I detta fall var det kolsvart, så vi rev isär skärmen i atomer för att hitta den bakomliggande orsaken.
Två lysrör satt i displayen, med brännmärken i isolationsfolien. Vid extern testkörning lös det lite i ena hörnet på ett av rören, medan det andra tändes helt men hade jättedålig styrka. Mycket pekade på att både alternativ 1 och 2 passade in här, i och med att det lyste inte ett skvatt när enheten bänktestades. Plockade då ut bägge rören och installerade en 3mm LED-list istället.
Nästa steg blev att försöka lista ut hur vi skulle få spänning till belysningen. Hade ingen information hur styrpanelen drivs, eller var matning kom in, eller hur mycket. Ägaren gissade på 24V men var inte säker. Gissningar är oftast skitkasst i elektronikens värld, så det fick bli Sherlock Holmes-läge.
En LM2575 – som är en regulator – satt på kylfläns, så det blev en bra startpunkt. Databladet sade att den släppte ur 12V från en högre spänning, vilket delvis matchar med ägarens gissning. Drop-out brukar ligga på 2-3V så vi tryckte in 15V i regulatorn, och ut kom då fina 12V.
Och en rejäl belysning.
Och ett finfint innehåll på skärmen när datorn bootade igång.
Autoklaven kan därför användas några år till innan den ska pensioneras, och ägaren slipper därmed att punga ut för ett dyrt nyinköp i förtid.
Win-win.
Det kom in ett 64GB microSD som slutat fungera. Ägaren har många foton på kortet och bad oss att rädda innehållet.
Steg ett är att med glasfiberpenna skrapa bort lacken på minneskortets baksida, tills ledningsbanorna börjar synas.
Steg två är att löda fast 19st 0.1mm-kablar på de ”stora” plattorna mitt på kortet (inringade), och därefter ansluta alla 19 kablar på ett adapterkort.
Steg tre är att extrahera all data till en stor klump, och därefter pussla ihop innehållet innan vi kan extrahera de förlorade fotona.
Idag fredag hann vi med det första steget innan det var dags att stänga för helgen. På måndag påbörjar vi andra steget, och med lite tur hinner vi klart det tredje och sista steget (som tar några timmar i anspråk).
Trevlig helg!
En bevattningsmaskin, Bauer Ecostar, kom in i augusti med felbeskrivningen ”ström in, säkring hel, men stendöd”. Vi dök ner, hittade felet efter en timma, reparerade, testkörde U/A och skickade tillbaka.
Ägaren tog kontakt igen och sa att enheten är fortfarande livlös, tillsammans med foton på när en multimeter satt ikopplad. Alla mätningar och inkopplingar som gjordes var tipptopp, så varför fasen var den död när den funkade innan leverans?
Vi bekostade returfrakt och körde en ny vända. Mycket riktigt; säkring hel, inspänning OK, men bara 6mA förbrukning. Något fuffens hände under transporten ner, men inga synliga ledtrådar fanns så vi fick dyka ner på djupet.
Vcc låg på 4.1V (ska vara 5V) men ingen regulator fanns. Däremot fanns en ”supervisor” (en IC som övervakar spänningar) och dennas utgång låg på 0.9V, vilket enligt databladet innebär ”fuffens på Vcc”. Detta bekräftades på oscilloskopet, men nu behövde vi ta reda på /varför/ det var fuffens.
Dryga timman med reverse engineering och vi kom fram till att Vcc reguleras av en PNP-transistor och en 6.2V zenerdiod (som skydd) och någon sorts styrning fram till transistorn – och även den – hade säckat ihop. Kanske av ålder, kanske av transporten, kanske av månfasen.
Lyckades dock inte återskapa metoden, så det blev istället MacGyver för hela slanten: in med en 7805-regulator och ett par kondingar, och sen blev alla glada igen. Enheten startade utan problem och den är återigen på väg tillbaka till ägaren för testkörning.
