RiBITDet farliga med att besöka bekanta är om det finns trasiga maskiner i hushållet, för då kickar yrkesskadan in.
Denna mixer hade kastat in handduken (”troligtvis åska”) och togs med hem sent igår kväll för att få sig en omgång. En bytt triac och timman senare ville den vara med i leken igen. Alla glada.
Brandskadad elektronik är oftast den bästa (eller värsta, beroende på vem man frågar) utmaningen, för det krävs att de grå pressas till sitt yttersta för att hitta ledtrådar, för att i sin tur kunna utföra en reparation. Oftast med någorlunda hyggligt resultat.
Den här gången fick vi dock kasta in handduken innan vi ens hann börja. Eltrucken, som denna box suttit i, hade tydligen haft grillfest med sina nära och kära i garaget, men efterfesten blev till snudd på katastrof. Allt har brunnit till oigenkännlighet, och att chassit är i metall (som agerar kylfläns vid normal operation) förvärrade allt ytterligare genom att agera katalysator.
Denna är nog i topp 3 av värsta elektronikbränserna som nånsin skådats inom verkstans fyra väggar.
Ibland får man prova på nya yrkesroller. Som här; glasmästare, efter att ett tjockt displayglas fått sig en rejäl törn. Enheten funkar som den ska i övrigt, men det blev till slut för svårt att se något så enheten hamnade här på bänken.
Skyddsglasögon visade sig vara ett måste, för glaset var av typen ”sprängs i miljoner bitar vid minsta beröring”. Tog dryga timman att sanera allt och få på en ny front.
Kul uppdrag, och nu är enheten redo för vårbruket.
En styranordning, från 80/90-talet, till en garageport för lastbilar säckade ihop efter att nätdelen bränt. En titt på hur nätdelen designats och det kunde konstateras att den var enklast möjliga, och troligtvis sämsta möjliga när en zenerdiod var den svagaste länken i hela kedjan.
Vi byggde en ny specialnätdel med hjälp av en LM2596, en drossel, en Schottky och några kondingar, och sen var allt prima vara. Iallafall på arbetsbänken.
Ägaren ska testköra klabbet i sin rätta miljö under morgondagen och först då vet vi om det blir hiss eller diss på garageporten.
Ibland blir det till att göra det där lilla extra.
En lantbrukare har en gödselspridare som inte tillverkas längre (läs: inga reservdelar) och styrpanelen råkade ut för en smärre olycka, med bland annat en brand som resultat. Att lyckas reparera den hade antagligen gått, men den var så dåligt designad från grunden att problemen bara hade kommit tillbaka.
Lantbrukaren undrade därför om det gick att bygga en helt ny styrpanel, gärna med en inbyggd säkring, för att slippa utgiften med att köpa en helt ny spridare (för 1M och uppåt, enligt google).
De flesta vet antagligen att den här verkstan är knäsvag för bensvåra utmaningar, utmaningar på nivån där alla andra säger ”I HELSKOTTA ATT JAG RÖR DET DÄR!”. Därför blev det några timmar i CAD-programmet och en helt ny styrdosa skapades. Elektronikdesignen skickades sen till en tillverkare, och det var bara att vänta på leveransen.
Kretskorten anlände idag, och under morgondagen ska den första prototypen byggas ihop. Därefter återstår att se om denna helt i-blindo-konstruktion lyckas få liv i det två ton tunga monstret, eller om vi behöver gå tillbaka till ritbordet.
Fortsättning följer.
