Kretskort som får bada i vatten brukar oxidera ganska hårt, med ”funkar inte” som resultat. Detta kort satt i en husvagn innan det landade på bänken, och det tog närmare 1.5h att få ordning på allt.
Bilderna visar före / efter.
Kretskort som får bada i vatten brukar oxidera ganska hårt, med ”funkar inte” som resultat. Detta kort satt i en husvagn innan det landade på bänken, och det tog närmare 1.5h att få ordning på allt.
Bilderna visar före / efter.
Igår kväll ramlade det in ett nytt ärende: Kverneland 6520, styrkortet var kortslutet efter att startbooster hade använts. Akut som attan.
Kortet landade på bänken imorse och vi dök direkt ner i jakt på felet, som hittades snabbt: kortsluten TVS-diod precis vid matningen.
TVS står för Transient Voltage Suppressor och har, enkelt förklarat, som uppgift att kortsluta sig själv om en viss gränsspänning överskrids. Detta för att skydda övriga kretskortet från dyra(re) skador, och den hade med andra ord gjort sitt jobb med bravur.
Kapseln var spräckt; en stor spricka tvärs över modellbeteckningen som var tre bokstäver eller siffror med formen av ett C eller 0, eventuellt med ett streck i mitten för E.
Det blev därför till att ta fram alla tänkbara kombinationer av de tre: CCC, CC0, CCE, C0C, etc, och därefter korstesta alla kombinationer med SMD Codebook, gallra bort alla otänkbara resultat, och därefter gå på empirisk kännedom på de tre som återstod. Tog närmare timman, men det blev en fullträff i och med att vi hade exakt rätt diod hemma i lager.
Byte, testkörning, och disco bonanza: kortslutningen borta, säkerhetsfunktionen återställd.
Innan någon skickar hit något frågar vi alltid om elektronikboxarna är fyllda med någon sorts material. Handlar det om epoxi eller liknande (hårt material) säger vi pass med en gång, men handlar det om silikon eller geléliknande sak (mjukt material) finns det en chans att vi kan ta en titt. Fyllnadsmaterialet måste tas bort mekaniskt innan vi kan göra en felsökning.
I denna box var det fullt med relativt mjuk gelé, och denna gick – enligt ägaren – att peta bort lite försiktigt med en mejsel så vi tog oss an den.
Det vi däremot inte visste var att tillverkaren hade sett till att gelén även hamnade i det trånga tomrummet under kortet, vilket gjorde att kortet satt fast lika hårt som valfritt industrilim. Mycket värme och tålamod krävdes för att få bukt med det hela, och efter trekvart kom kretskortet ut ur lådan.
Först nu kan vi börja dyka ner och leta reda på vad det är som gått snett i elektroniken.
Ibland vid reparation dyker det upp spindelbon, döda insekter, larver och annat smått och gott inuti enheterna. Det vardagsmat och vi trodde vi hade sett allt vid det här laget.
En komplett myrkoloni, med extra allt, var dock något som aldrig tidigare skådats. Myrsyra har angripit metaller i detta stängselaggregat och det är fullt med frätskador överallt.
Orsaken till ägarens rapportering, ”Det funkar inte längre”, är därmed uppenbar.
Utan dokumentation om sakerna som landar på arbetsbänken blir det allt som oftast till att gnugga geniknölarna för att få igång saker. Ibland kan det finnas en tydlig etikett med ”24V” och då är det en barnlek, men när det som här finns 50-100 kontaktpinnar utan märkning krävs andra metoder. För att hitta matning respektive jord.
Jord är enklast: oftast i chassi eller chassiskruvar, eller pinnen längst ner till vänster på en 74-krets, eller kylflänsen på en regulator, eller anoden på en frihjulsdiod, eller nåt annat. Finns massor med möjligheter.
Matning är svårare. Där krävs erfarenhet för att hitta området där ingången kan finnas. Ofta, men långt från alltid, finns en stor varistor och/eller en stor diod i närheten. En stor drossel och konding med hög märkspänning är också vanligt, och det brukar gå att lista ut med hjälp av dessa.
All bets are off när det även finns en tändsignal med i leken. Denna signal är på snudd till omöjlig att hitta utan att läsa dokumentation, och då är det istället tillåtet att fuska.
Fuska är precis vad vi gjorde här, genom att leta upp huvudregulatorn och trycka in matningen direkt på ingångsbenet. Då kan vi bekräfta att enheten funkar (i detta fall).
Det finns ett straff med fusk: man går miste om felsökningen av enhetens ingångssteg. Sitter det en kortsluten diod där så hittas inte denna på arbetsbänken, och när elcentralen i slutkundens maskin sen börjar ryka så plockas fotot på ”månadens anställd”-tavlan ner efter att ägaren sagt några väl valda ord över telefonen.
Kort sagt: fusk är tillåtet för att testa saker, men till permanenta lösningar finns det inte utrymme för halvmesyrer. Det är bara att träna hårdare på att försöka hitta den där förb#@!& tändsignalen, och därmed alla eventuella fel i ingångssteget.
Först då blir alla nöjda och glada.