Författare: bos

Kategorier
Reparation

Agro LH5000

Telefonen ringde förra veckan gällande en sprutmonitor Agro LH5000 som gått på semester. Omständigheterna var lite oklara, men en gissning från ägarens håll var att när de använde starthjälp till traktorn råkade LH5000 vara inkopplad och fick sig en käftsmäll den vägen.

Enheten låg på arbetsbänken och började skruvas isär. När ena kortsidan var lös kördes näsan ner för att ta en sniff. Enheten hade den karakteristiska doften ”electronique brûlée” signerat Karl Lagerfeldt, och jag satte där en krona på att det skulle finnas synliga skador.

Bägge kortsidor och ungefär en halv miljard skruvar senare var de tre kretskorten frilagda, och mycket riktigt; en klump med sot norr om högwattsmotståndet. Motståndet som sådant hade inga skador, troddes det, men mikroskopet fick Lasse Brännström att hoppa fram och skrika ”FEL FEL FEL!”. Det fanns en spricka tvärs över, men det gick inte att se med blotta ögat.

Det skitsvåra i det läget var att lista ut motståndets värde. Med avbrott funkade inte multimetern, och på grund av värmeutveckling hade märkningen dunstat bort. Att bara plocka fram en ny tre-wattare på känn funkar inte alls, det blir skit och passkaka av allt, så hur fasiken löser man det?

Enter Sherlock Holmes.

Längre fram, efter kondingen, går ledningen till en konding och därefter till en LM2940. Googla datablad och inse att ledningen kommer till ”in”. Noice, för det innebär att all inkommande spänning till regulatorn måste gå /genom/ motståndet, och nu när det är krupp funkar inte ett jota.

Steg två; gå bakåt från motståndet och se var det mynnar. Först rakt in i ett pi-filter, därefter till katoden på en diod lika stor som  Mr. Creosote. Dioden står pall mot sex ampere och var hel, så i en match mellan denna och motståndet var det den senare som fick gå hem med rullator.

Så, motståndet är hela kärnan här. Dess funktion är (troligtvis) att bromsa inrusningsströmmen vid tillslag. Ju högre värde desto bättre broms, men för högt värde och regulatorn blir arg. Vi höftade med ett trådlindat effektmotstånd på 4.7 ohm och kopplade sen på matningen för att testköra.

Labbaggregatet skrek kortslutning, men inte på banan fram till regulatorn, utan något helt annat. Fram med värmekamera och hitta en drös kortslutna dioder. Byt allihop, men inse att en av dem är en 15 volts TVS-diod. Bummer, såna specialare finns troligtvis inte i lager.

(parentes: TVS står för Transient Voltage Suppressor och är en speciell typ av skyddsdiod som trollar bort spikar. Google har mer information för den intresserade)

En lätt desperat titt i ”överblivet”-lådan och vi hittade en BZW-06, som är just en TVS. Turen att hitta en sån är på snudd till osannolik, men fram åkte den och löddes fast på stört.

Testkörning visade sen inga kortslutningar, och när en sjukt gullig liten traktor körandes över skärmen gick det inte att hålla kvar skrattet. Traktorn var verkligen pricken över i.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Överum Tive D4608

Det är de riktigt svåra jobben som är de roligaste. Iallafall när de till slut blir lösta, annars försvinner det lite väl mycket hår från huvudet.
 
Här är en Tive D4608 som kom in med egenheten att bara tjuta och visa versionsnummer (9606) i displayen. Vi vände ut och in på varenda elektron i varje vrå men lyckades inte hitta minsta fel nånstans. Den enda hypotes vi hade var att det blivit något fel i EPROM, för 0x3F uppenbarade sig var 256:e byte rakt igenom. Denna hypotes visade sig i slutet vara fel, men det var det enda vi hade där och då, och den enda lösningen vore att kopiera in ny data från ett annat men det visade sig vara omöjligt att hitta någon med exakt likadan uppsättning på maskinen.
 
Ägaren ringde och meddelade att samtal gjorts hit och dit, och att man nu misstänkte kretskortet på maskinen istället så det kortet skickades hit. Direkt vid uppackningen reste sig nackhåren; sprängfullt med oxid överallt. VM i rengöring / reparation av frätskadorna följde, och därefter kopplade vi ihop de båda enheterna för att så att säga bekräfta hela felkedjan. Felet var exakt samma: megatjut och 9606 i displayen, men inget mer.
 
Tives enheter är lite fascinerande. Det går endast en kabel mellan monitor och maskinkort, och i denna kabel finns bara två ledare; plus och minus. Det innebär att kommunikationen mellan de två enheterna sker direkt via matningen genom att överlagra kommunikationsprotokollet på matningsspänningen, som sen båda sidor dekodar / avlyssnar. Smart teknik, men ett rent helskotta att felsöka på bit-nivå (ettor och nollor) eftersom allt är offset:at med 12V.
 
Hur som helst; vi gjorde ett försök att felsöka kommunikationen. Oscilloskopet visade ett rakt 12V-streck, vilket innebar att det fanns ingen kommunikation alls. Båda enheter stod med händerna för öronen och skrek ”LALALALALALALLALALALALALA” rakt ner i en burk. Backade ett steg för att se om det fanns någon klocksignal till processorn. Utan klocka är processorn lika aktiv som en tegelsten, och så var fallet här.
 
Med platt klocksignal finns det två möjligheter: död kristall, eller död drivkrets som ska driva kristallen. Om enbart kristallen hade varit skadad hade det synts någon sorts mikroskopisk drivkraft från processorn på oscilloskopet, men det var helt platt. Om drivsignalen är borta innebär det oftast att kristallen är hel men att processorn inte har någon matning, så där fick vi gå ett steg till bakåt i ledet för att hitta orsaken till detta.
 
Mycket riktigt: Vcc-matning till processorn existerade inte. Det saknas antingen 5V eller 3.3V (beroende på vad processorn i fråga använder), och det i sin tur innebär att det finns minst en regulator nånstans på kortet. Ögonen drogs direkt till hörnet och där hittade vi en 7805. Matning på, mätning på ut-benet visade 0.3V. Bingo, den arme saten hade gått i pension utan att meddela någon annan.
 
I takt med att 7805 byttes upptäcktes även ett par dioder som såg väldigt suspekta ut. Mätning på dessa avslöjade att de inte mår bra, så det fick bli ett byte till. Vet inte hur det är på Tive, men ibland kan dioder användas på en regulator från utgången till ingången i de fall det blir en överspänning. Säkerhetsjox, alltså. Men i de fall denna diod blir kortsluten innebär det att matningen kommer rakt in på regulatorns utgång, och då blir det som dansken säger: ”TIL HELVEDE MED ALT!”. Dioder är viktiga. Underskatta aldrig dioder.
 
Med oxid borttaget, ny 7805, nya dioder och övrig handpålagd kärlek till kortet testkördes allt. Nya siffror dök upp, dioder började blinka, och en barnkör gick i parad och sjöng ”halleluja”; det verkar som att allt funkade till slut.
 
Men enkelt var det inte. Det här var en svår rackare, och det är såna som är roligast av allt!
Kategorier
Allmänt Reparation

Oxideri oxidera

Veckan som gick var en tuff historia med tre akutjobb (på nivån ”släpp allt du har och laga /NU/”) blandat med en handfull kundbesök ute på plats.

Veckans sista jobb är ett fuktskadat kretskort till en stenkross (Moby 600), och här kändes det som ett läge för ett gratistips när det gäller oxid.

Kretskort har minst ett lager skyddslack på sig. Ofta grönt till färgen, enligt tradition, men det finns andra färger att tillgå. Lacket skyddar mot bland annat just oxid, men ser även till att metallen (ledningsbanan) inte kommer i direktkontakt med något annat.

Man invaggas i en falsk säkerhet genom att tro att lacken skyddar mot alla sorters erosioner, men när det gäller fukt har detta en magisk förmåga att ta sig in överallt. Så även under skyddslack.

Betrakta foto nummer 1. Det ljusgröna området är en ledningsbana med skyddslack på sig, och det ser ju intakt ut så inte kan det väl finnas fukt där?

De svarta missfärgningarna på lacken är en stark indikation på att det är något lattjo på gång, så vi tar fram skrapan och börjar riva lite.

Betrakta nu foto 2 som visar exakt samma område. Jämför kopparen rakt under missfärgningarna (oxiderat) med kopparen längst till vänster (ej oxiderat).

Kopparen leder fortfarande ström, men ju längre oxideringen fortgår desto mer resistans (motstånd) kommer att utvecklas, strömmen får svårare att ta sig fram. Till slut blir oxideringen så hård att kopparen får ett avbrott; då kan inte elektronerna ta sig nånstans och alla blir lessna, innan de ringer hit.

Sensmoral: undvik fukt. Försök att i den mån det går förvara elektronikgrejor i normal rumstemperatur när de inte används, alternativt starta elektroniken lite då och då för att bränna bort fukt med värmeutvecklingen som blir.

Trevlig helg!

Kategorier
Reparation

Fendt 716 / HTC-220

Från Gotland dök det upp en HTC220-styrenhet till en skogsmaskin samt en joystick till en Fendt 716, båda tillhörande samma ägare. Felet med den första var att alla knappar lagt av, och felet i den andra var att det sprutade ut fel i CAN-bus. Bråttom, hette det.

HTC220: Styrboxen togs isär i atomer för att hitta varför elektronerna från knappsatsen inte kommer fram. Mätte manuellt alla komponenter som har med funktionen att göra, men allt var U/A. Timman felsökning senare var handduken nära att kastas in, när nåt i bakhuvudet sa ”sära på de tre lagren med plast på fronten för att se om det finns avbrott”. Sagt och gjort, men inga avbrott. Däremot fanns en knapp som fastnat i intryckt läge, så denna korrigerades.

Fendt 716: en modern, och därmed mycket komplicerad, historia som inte hintade om några synliga fel. Att felsöka CAN-bus är skitsvårt(tm) så enda möjligheten är egentligen att hitta synliga fel. Nära processorn (skyddad i ett aluminiumhölje) upptäcktes nåt konstigt. Mikroskopet vittnade om att det mestadels var smuts, men under all skit fanns en hel del oxid, ärg, rost och fan o hans moster. Rigorös rengöring gjordes och strax därpå hade kretskortet lätt kunnat användas som spegel.

Ingen av enheterna kunde testköras utan sin respektive maskin, så båda skickades tillbaka och naglarna blev bitna i väntan på resultat från testkörningen.

”Det verkar funka” kom i ett SMS från ägaren alldeles nyss, och jublet blev totalt här i verkstan.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Rottne HTC220

En äldre skogsmaskin fick sin kommunikation utslagen, men orsaken till felet var inte uppenbart. En IC-krets av typen LT1081 stod för kommunikationen.

Styrenheten togs in till verkstan. Spänningarna uppmättes till 5V, 10V och 43V vilket var korrekt. Inga fel hittades så LT1081 byttes ut och ägaren testade.

Resultatet levererades oer telefon: ”kommunikationen funkade bra i en minut, sen dog den igen”. Styrenheten kom in på rond två.

LT1081 matas med Vcc 5V, precis som andra logikkretsar på kortet. Alla funkar, utom LT1081 som tydligen dog under drift. Varför?

En titt i datablad för de olika kretsarna visade att alla hade 7.5V som ”absolute maximum” i matning, utom LT1081 som hade 6V. Men matningen är ju 5V (5.097) så det är ännu konstigare.

Oscilloskopet startades, och där blev allt glasklart och uppenbart. 5V-linan har en repetetiv puls (bild 1) var sjätte millisekund eller så, och den pulsen överskrider ibland 6V. Bummer. Enheten dödar sig självt!

Nätdelen är helt obsolet och styrboxen har inga reservdelar, så här fick vi trolla med knäna och improvisera ett filter att bygga in till LT1081. Med hjälp av en drossel, en konding och en Schottky-diod (bild 4 och 5) gick pulsen att dämpa med en faktor om 10-15 (bild 3), vilket var tillräckligt för att få ner den inom toleranserna.

Det här borde funka, men ingen seger tas ut i förskott förrän ägaren testar i maskinen på måndag.