Bilmekaniker är en titel som inte existerar här, men även bilar har elektronik i sig och ibland dyker det upp lite sånt också. Här fick vi äran att byta display till en Volkswagen efter att ägaren skaffat en ersättare till den gamla.
Utmaningen här var att det satt en flexkabel som skulle lödas på undersidan. Inte helt trivialt, och mikroskopet var helt avgörande hjälpmedel för att det ens skulle vara möjligt. Med ordentligt förarbete i form av rengöring av gamla rester gick det bra till slut.
Detta var en ny typ av lödning som nu kan läggas till på CV:t. Med det tackar vi för denna intensiva vecka och begår nu helg.
I bilen hem efter att ha lämnat av dottern på skolan ringde telefonen. ”Ett kretskort har slutat funka, vi tror det är transformatorn. Jätteakut”, hette det.
Kortet kom in på arbetsbänken och vi dök direkt ner. Inga brännmärken, ingenting som avslöjade nånting om nånting. Ohmmätte transformatorn; U/A. De tre säkringarna; U/A. Likriktarbryggan; U/A. Allt frid och fröjd, inga fel.
Sen kom vi till den stora TO3-blaffan som sitter på kylfläns. Det är en 24V-regulator som spottar ut 5 ampere, och så starka grejer finns inte i lager så vi bad en stilla bön att den var hel. Tryckte försiktigt in 30V i den och det blev ragnarök direkt. Ergo, den är rökt. Helvete.
Testade sen att köra 24V bypass över regulatorn, och då startar kortet utan problem. Det är med andra ord bara regulatorn som är kass. Ringde kund och meddelade detta, att en ersättare kan beställas hem med express men den kommer tidigast imorgon. ”Det går inte, vi måste ha igång kortet omedelnyss”.
Satt i stolen och funderade några varv och fick syn på backen med massa gamla laptop-laddare och kom på att de jobbar på runt 18-19V. Kruxet är bara de fem amperen, ingen laddare hade över 3.5A.
Sen råkade vi hitta Goliat: 20V / 6A. Det var den starkaste som fanns och den kanske skulle duga som tillfällig ersättare. Det stora frågetecknet var om reläerna, specade till 24V, skulle orka att dra vid 20V. Det fanns bara ett sätt att få reda på det, och det var genom att koppla ihop hela baletten.
Lång historia kort: 20V funkade fint för att starta borte kortet och dra reläerna, med reservationen att det är på arbetsbänken. Det /kan/ finnas en risk att reläerna inte drar ute i Verkligheten, men detta var den bästa tillfälliga lösning som stod att finna här och nu. Kund hämtade härvan och åkte hem, och kommer i retur imorgon när DHL har levererat ersättaren.
Den här typen av jobb, där en får tänka helt diametralt och utanför alla existerande ramar, är det som gör arbetet roligt!
Fyra dagar efter en blänkare om labbråttor har det nu börjat ploppa in en hel del av dessa i verkstan. Perfekt tillfälle att börja träna!
Här kör vi igång med ett Playstation 4 som behöver sin APU omlödd. Troligtvis, ska tilläggas, för det kan mycket väl ha varit något annat fel på enheten, men det är just BGA-kretsar det måste tränas på.
BGA, Ball Grid Array, är uteslutande lött på undersidan. Bild 2 visar hur många lödpunkter som finns på APU-kretsen i Playstation 4 efter att denna lötts loss. Har inte räknat, men det är bortåt 1000st. Alla måste lödas bort eller dit samtidigt under nogrannt övervakade temperaturförhållanden. Enter Maskinen(tm).
En video på hela proceduren kommer upp vid senare tillfälle, först måste det lekas lite mer med alla roliga rattar och reglage!
En vakuumförpackare dök upp. ”Det har blivit något fel så bränntråden tänds direkt och hela tiden när man stoppar i sladden”, hette det. Normalt ska tråden tändas först när maskinen skapat vakuum, och då bara i 1.5 sekunder. Ärendet var inte akut.
Ett uteblivet kundbesök gjorde att det blev en lucka i schemat, så vi passade på att ta en titt här. Relativt enkel konstruktion; en biffig motor, en biffig transformator, en nätdel, och ett styrkort. Första testet gick ut på att koppla ur transformatorn (som enbart styr tändtråden) för att se om övriga maskinen fungerar som den ska. Det gjorde den, och då hade vi smalnat av sökfältet ganska rejält; nånstans på styrkortet är det lattjo.
Att få ut styrkortet var inte det enklaste. Bara ett fåtal kablar satt i socklar och kundes tas loss, men alla de andra fast fastlödda direkt på kortet vilket innebar att vi fick montera loss kablar från varenda relä, varenda givare, varenda allt för att kunna få ut kortet. Att ha ett skatbo med kablar fastsatta på kretskortet underlättade inte heller felsökningen, men det var bara att gilla läget.
L/N/PE på kretskortet gick direkt till transformatorn, alltså letade vi upp var dessa ledningar går nånstans. Föga oväntat gick de till de två reläerna, så där blev första anhalten för felsökningen. Båda är av SPDT-typ och kontinuitetsmätning på de båda (efter att ha tjuvkikat i databladet) visade att deras initiala läge inte var samma. Ett av reläerna hade med andra ord svetsats fast i stängt läge, vilket förklarade varför transformatorn kickade igång direkt vid kabelinsättning. Reläerna byttes.
För extra hängslen och livrem följde vi signalbanorna från de båda reläspolarna bakåt in på kretskortet för att se om det även kunde finnas något där som hade tjall på linjen. Mycket riktigt; en av de två frihjulsdioderna (1N4148) samt en av de två styrtransistorerna (1F/BC847) hade kastat in sina handdukar. Båda dioder och båda transistorer byttes ut.
Tillbaka med skatboet in i maskinen, återkoppla alla kablar, reläer och givare samt transformatorn, skruva ihop maskinen och testkör. Bränntråden tändes inte direkt när kabeln sattes i, vilket var mycket gott tecken. Problem: vi hade inte en aning om hur maskinen skulle startas då vi aldrig sett något liknande innan, så det blev ett telefonsamtal till ägaren för att få en snabbkurs.
”Stäng locket så startar maskinen”. Ok, det var så enkelt… Heh.
Maskinen vakuumsvetsar plast, så ett gammalt buntband fick agera försökskanin. Buntbandet lades över bränntråden, locket stängdes, maskinen började hosta och harkla ett bra tag, och slutligen tändes tråden i två sekunder innan maskinen stängde av sig. En titt på buntbandet avslöjade två brännmärken, vilket var kvitto på att reparationen blivit lyckad.
