Författare: bos

Kategorier
Reparation

Vicon 1901

Denna Vicon 1901, tillverkad av Kverneland, hade någon sorts kommunikationsfel mellan enheterna så maskinen gick inte att använda och monitorn hamnade här på bänken.

I och med att det var CANbus med i leken så var första och största hypotesen att kontakter och kablage var defekta (oxid, avbrott, korskortslutning, etc) men allt var i tipptopp. Strömmen kom fram till monitorn, men kommunikationen lös helt och hållet med sin närvaro då båda kablar visade en fast spänning på 5V (”hög”) istället för att skifta mellan hög och låg.

Det visade sig till slut vara fel på programkoden, men tack vare att ägaren råkade ha ett extra styrkort liggandes kunde vi kopiera och flytta över koden mellan enheterna och till slut få igång allt igen.

Kategorier
Reparation

Calibrator Zurf

Nu är det förvisso mängder med snö kvar ute, men annars är detta ett oslagbart vårtecken: Calibrator som behöver lite omsorg innan vårbruket drar igång på allvar.

Felet här är standardfel 1A: membranet till knapparna vittrar sönder efter X år och orsakar att enheterna inte känner av knapptryckningar. Ledningsbanorna är tryckta på plast, som inte är lödbar, så det kräver rejäl finurlighet att få bukt med problemet.

Förra året hade vi runt 20 Calibrator inne på service innan vårbruket. Klås rekordet i år?

Kategorier
Reparation

Timberjack 870

Floppyn i en Timberjack 870 mådde inte bra och ankom i december. Först idag hamnade den först i kön (vilket kanske vittnar en del om back-log ) och fick sig en genomgång.

Det syns inte på bild, men över hela kretskortet satt ett ”tak” av tjock koppar. Osäkert vilken funktion den har, kanske Faraday-bur?, men den var allt annat än enkel att få loss då den var fastlödd i ca 10 punkter.

Väl under den satt en aldrig-sett-förr-krets med ungefär 500 pinnar, en regulator och en drös kretsar med klisterlogik. Inga brännmärken eller liknande, och när vi kopplade in 12V på bypass för att testa funkade allt fint. Detta går stick i stäv med vad ägaren sade, så vi dök ner i kontakterna för att se om det fanns något larvigt där som vållade bekymmer, eller som kan orsaka det ägaren nämnde.

På över hälften av pinnarna fanns det guck eller något annat oidentifierbart, vilket enligt erfarenheten kan innebära att det är ett avbrott någonstans. Lösning: löd om samtliga pinnar och rengör rubbet med IPA.

Enheten skall nu tillbaka till ägaren för testkörning. Kvarstår felet är nästa steg att göra en ordentlig koll på kabeln som går fram till diskettstationsboxen.

Kategorier
Reparation

Actia VAS 6154 (ODB)

Ibland är det bra att kunna överträffa sig själv.

Som här; ett ODB-verktyg från en bilverkstad där någon olyckligen råkat stöta till USB-sladden så att det blev en hävarmseffekt, kontakten knäcktes loss från kretskortet. Alla nio kontaktpunkter (fem för ström och signaler, fyra för ankare / chassi) slets loss. En till fyra avslitna punkter är vardagsmat, men alla nio är värsta tänkbara mardrömsscenario.

En rejäl besiktning gjordes i mikroskopet för att den vägen försöka lista ut hur sjutton vi skulle gå tillväga för att angripa detta problem. Att löda pyttesmått är rutin, men när det inte finns något att löda fast på blir det snäppet svårare.

Efter ett tag hittades en möjlig lösning. I mikroskopet syntes att pinne 2 och 5 inte hade slitit loss lika mycket material som pinne 1, 3 och 4. Idé föddes: tryck in kontakten lite längre bak på kretskortet så att pinne 2 och 5 når ledningsbanorna, och löd fast dem där. Borde vara görbart, och då är två av fem pinnar lösta.

De övriga tre, då?

Vänd kontakten upp och ner. Ta fram 0.22mm-tråd och sätt en stump (ca 15mm lång) på pinne 1, 3 och 4. Lägg sen hela kontakten till rätta, fixera med ankarna, löd fast pinne 2 och 5, och tråckla ihop trådarna på 1, 3 och 4 så att de dras dit de ska, och löd fast. Det borde väl funka?

Facit: Ja, det funkade.

På det hela taget en bensvår reparation i och med att 1) USB-kontaktens pinnar skymdes av metallhöljet, och 2) samtliga fem ledningsbanor var av. Ungefär 45 minuters idogt arbete i mikroskopet och MacGyver-lösning för hela slanten, men det gick vägen.

Kategorier
Allmänt

Christie Jumbotron

Ingen minns en fegis, så när hockeyklubben i grannbyn ville ha hjälp med att felsöka sin jumbotron tackade jag ja, trots en grav akrofobi.

In i en korg på en teleskoplastare, kånka med en stege och åk 10-ish meter upp där sen den ansvarige skruvade upp serviceluckan så att vi kunde klättra in och inspektera lite.

Där och då började plattformen att svaja; ”den hänger bara i takstolarna”, hette det, och där och då blev det en akrofobisk paralysering så jag kunde inte röra en fena. Samtidigt som plattformen fortfarande svajade.

Jag hade ett jobb att utföra, men med en total muskelparalysering var det svårt så det fick bli en improvisation: den ansvarige personen blev mina ögon och öron genom att ta emot mina order och återkoppla med resultat.

Det var en rätt intressant situation på det hela taget. Kroppen var totallåst på grund av att hjärnan hade fastnat i clinch, men samma hjärna kunde fortfarande felsöka och processa detaljer som rabblades upp. Lite som att ena halvan sade ”ANDAS INTE ENS!” medan den andra sade ”Varför har man valt BLÅ mantelfärg till koax?”.

Vi kunde till slut hitta felkällan men hockeyklubben valde att vänta till slutet på säsongen med en fix (då det kräver en hel del jobb att få ut och ner det trasiga), så med en halv liter adrenalin i kroppen var det bara att masa sig ner igen, med kroppen i ett totalt vraktillstånd.

Ingen minns en fegis.