RiBITSkärmar med trasig bakgrundsbelysning är oftast ett gissel, särskilt när det handlar om lysrör som kan vara svåra att få tag på. Ett sätt att få igång belysningen (utan att behöva köpa en helt ny skärm för dyra pengar) är att bygga om skärmen till LED-belysning.
Denna video visar hur en Trioliet utfodringsstation fick ny belysning.
SeeSnake, en rörkamera för att inspektera olika sorters rör, hade fått en rejäl knäck på sin kabel så att både lampa och kamera lagt av. Istället för att det lokala företaget skulle skicka allt till Stockholm på reparation kom de hit och undrade om det gick att klippa bort den knäckta delen och skarva om.
Det verkade först som en enkel match, men när det uppdagades att kabeln är armerad med glasfiber hoppade svårighetsgraden upp ganska många nivåer. Glasfiber är stenhårt, så utmaningarna var många.
Då kabeln kan jobba under vatten är det viktigt att inte göra ett hafsjobb. Alla packningar och förseglingar måste finnas kvar, och det måste vara toppkvalitet på lödfogarna.
Hela jobbet tog strax under två timmar, och kameran testkördes därpå utan anmärkningar. Kul att se verkstan genom ett ”ormöga”!
Ett stängselaggregat av kraftigare modell, och mycket till åren, landade på bänken. På grund av åldern saknas reservdelar från tillverkaren, så hoppet sattes till oss att försöka få liv i det.
Symptomen var ”pulserar, men utan hög kräm” vilket brukar innebära sliten transformator, men allt var tipptopp så vi fick istället dyka ner på djupet.
Två tyristorer sitter i serie för att skjuta ut den höga spänningen. En titt i oscilloskopet såg vi att bara den ena hade en korrekt trigger, medan den andra var lite som att spela en fotbollsmatch med en halvt uppblåst badboll; aktivitet finns, men inget i form av kanonskott var möjligt.
På med Sherlock Holmes-hatten och stega bakåt på kretskortet. Kommer fram till två transistorer som styr tyristorerna. De sitter parvis med likadan uppsättning hjälpkomponenter och båda är intakta.
Går vidare bakåt och ser att en kondensator, parallellkopplad med basmotståndet, har lagt av. Inga synliga skador, så det var svårt att misstänka den direkt.
Ny kondensator, testkörning och…zzzzzapp. 6000 volt ut på skruvplinten, så allt är frid och fröjd igen.
Styrboxen till en Amazone Amatron 11A landade på bänken. ”Hydraulfel”, hette det då inga hydraulfunktioner – styda av den undre enheten – fungerade alls. Märkligt fel i och med att den övre enheten fungerade prima och all spänning kommer in till den nedre.
Mätning på standardbovarna (brytare, likriktardioder, säkringar) visade inga fel. Däremot fanns det en TVS-diod som var kortsluten, och denna var ansluten till 12V-kabeln. Ny fanns i lager så den byttes.
Testkörning på nytt men fortfarande samma fel.
Två miniatyrreläer fanns precis bredvid strömbrytaren. Lödde loss dessa och mätte/testkörde externt. Spolen hel och reläet klickar vid påslag, men; efter att reläet dragit fanns det ingen ledning. Gjutna reläer så det går inte undersöka, men sannolikheten är stor att det blivit oxid på flärparna så att ingen ström kan gå vidare. Båda reläer byttes.
Testkörning på nytt men fortfarande samma fel. Wtf?
Alla dioder, brytare, kondingar, säkringar, reläer, you-name-it var intakta men det funkade fortfarande inte. Det blev då besiktning i mikroskop för att se om det kan ge några ledtrådar.
Och där uppenbarade sig felet likt soluppgången på Corcovado: en avbrunnen ledningsbara en halv centimeter från den kortslutna TVS-dioden. Det har med andra ord skett något hejdundrande med matningsspänningen vid något tillfälle så att både TVS och banan kastade in handduken efter strömrusningen.
Lagning av ledningsbanan, testkörning på nytt och allt funkade tipptopp. Precis som det ska vara.
Nu begår vi helg och fortsätter på måndag.
Panel till JD 6310 där displayen var skrot. Ägaren lyckades hitta en ny, men vågade inte på sig ett byte utan skickade hit hela klabbet så att vi fick göra grovjobbet.
Hela panelen hade snäpplås runt om, vilket inte var en enkel historia. I normala fall med snäpplås kan man lossa en av dem och gå vidare till nästa, men här behövde inte mindre än fyra lossas samtidigt för att de inte skulle åka tillbaka och låsa på nytt. Ett typiskt jobb där det fanns önskemål om att den mänskliga anatomin erbjöd fyra händer istället för två.
När fronten väl kommit loss väntade bortåt 10 skruvar för att få loss nästa lager. Därefter behövde de fyra analoga visarna – i plast och väldigt sköra – tas loss med stor försiktighet, och sist kunde hela elektronikdelen tas ur.
Där uppdagades det att skärmens flexkabel ska lösas fast direkt på kretskortet, för varför göra det enkelt av tillverkaren liksom?
Massa IPA, fluss och småpill i mikroskopet senare lyckades kabeln lösas fast och panelen kunde sen monteras ihop för att skickas tillbaka till ägaren.
Nu håller förhoppningsvis panelen i 10-15 år till, precis som det ska vara.
