Detta är styrpanelen till en fodermaskin/-kvarn som tillverkades på 80-talet. Minneskretsarna som innehåller programkod har säckat ihop, vilket gör hela kvarnen obrukbar. Namnet på systemet är okänt.
Finns det någon i vårt avlånga land som känner igen panelen, eller kanske rent av känner en lantbrukare med samma typ av kvarn som fortfarande är i drift?
Om så är fallet, skriv en kråka i kommentarerna eller skicka ett mail till foderkvarnen@ribit.se så återkopplar vi. Läget är brådskande.
Nu när dammet från den värsta strömmen av akutjobb lagt sig var det dags att ta tag i ett ärende som legat lääänge på väntelistan: en Nikon D600 som fick en smäll på glasskivan framför sensorn, så fotona blev helt skräp.
Senast vi skruvade i en DSLR-kamera var bortåt 10 år sedan, och redan där lärde vi läxan den hårda vägen att det är – rent mekaniskt sett – sjukt komplicerade konstruktioner, och att det är allt annat än enkelt att ta isär dem.
Efter drygt en timma, 40 skruvar, åtta flexkablar och massor med skyddsmetall senare hade vi kommit dit vi skulle. Själva sensorn ligger väl skyddad under två lager glas, och det var det yttersta (med en tunn flexkabel) som gått sönder.
Det är viktigt att det är rent, för att slippa suddiga foton, så der sista arbetet fick ske under mikroskop. Där såg vi att en mikromal glasflisa kilat sig fast mellan de två skyddsglasen, och det var inte helt lätt att få ut den. Men det gick, till slut, med bara några få lämnade fingeravtryck.
Rengöring av allt med IPA, på med det nya glaset, och sen montera ihop sensorpaketet innan åskan satte stopp; belysningen var rena stroboskopet och gjorde det lite svårjobbat.
Ihopmontering och testkörning får därför ske imorgon när vädrets makter lugnat ner sig lite.
Sällan har så många normalprioriterade ärenden ligga så länge, för det ena akutjobbet avlöser det andra de senaste veckorna.
Detta, en Claas Rollant 455, landade på bänken i förmiddags. ”Startar ej”, hette det. ”Bråttom som fan”, hette det också.
Pinout var känd sedan tidigare, så in med 12V för att se vad som (inte) händer. Amperemätaren leker jojo mellan 0.06 och 1.1, och kommer aldrig till ro. Inte en tillstymmelse av aktivitet på displayen, och multimetern pendlar mellan 0.4 och 0.6 volt på alla regulatorutgångar.
Lödde loss alla tre regulatorer (varav en QFN24-kapsel, horribel liten sak!) och testade igen; samma sak. Värmekameran avslöjade två varma områden: ena vid utgången till skärmens belysning, andra vid strömintaget. Båda områden är lika obegripliga.
Fram och tillbaka mellan mätningar i ich utanför mikroskopet, men den röda tråden lös med sin frånvaro. Nånting slukar ström periodvis, men vad? Effektutvecklingen var för låg för att det skulle räknas som kortslutning, så vi satt med skägget i brevlådan i en och en halv timme.
Tog en titt i hörnet där värmekameran rapporterat ”varmare”. Sitter tre ytmonterade komponenter där, men det går inte avgöra på färgerna om det är kondingar (MLCC) eller induktorer, så vi lödde loss alla tre och mätte dem fristående.
Uppmätte 10uF på två, medan den tredje hade en resistans på 100 ohm. För högt för en induktor. Kan det vara en MLCC?
Lödde tillbaka de två kondingarna och testkörde: ingen strömrusning. Bytte den tredje, okända klumpen, till en fungerande MLCC med samma kapacitans och testkörde: ingen strömrusning.
Lödde tillbaka alla regulatorer, kopplade ihop allt lite provisoriskt, tryckte in 12V, och enheten dansade igång som om inget hade hänt.
Har sagt det förr och säger igen: MLCC är ett djäkla aber när de blir kortslutna. De kostar typ 40 öre styck och kan utan problem tvärmörda en styrpanel i 40000kr-klassen som om inget hänt.
Än en gång lyckades vi rädda svindyr elektronik från att hamna på soptippen i ett U-land, och ägaren slapp bli ruinerad av att köpa en ny.
Med ett hejdundrande åskväder utanför dök Postnord upp runt lunch med ett akutjobb: en Bogballe Calibrator 2002, där alla knappar levde sitt eget liv och enheten var lika funktionsduglig som en tegelsten.
Standardfel 1A; söndervittrat membran till knappsatsen, men även en extra – riktigt grisjobbig – twist: kortslutning mellan två separata jordpunkter, också i membranet.
Fixen var ”enkel” och standard; en skarvning av de defekta banorna med 0.22mm tråd, men det tog bortåt 1.5h att hitta /vilka/ banor som behövde skarvas.
Facit: totalt fyra stycken, varav två (separata) jordpunkter.
Bänktestning U/A, därefter åka med turbofart – i hällregn, blixtar och dunder, magiska under – till Schenkers terminal för att hinna få iväg paketet med kvällens leverans så att ägaren i Mariestad har det imorgon.
Calibrator är ett säkert tecken på att vårbruket är i full gång. Många enheter kommer in under denna perioden, men det dröjer nog ett tag innan rekordet från 2022 blir slaget: över 20st!
Imorgon väntar två nya Calibrator (Uniq respektive Zurf). Återstår att se vilken sorts fel de har och hur det går för dessa.
Du vet situationen när felet står och skrattar en rakt i ansiktet, man vet vad felet är och hur det uppenbarar sig, men inte _varför_ det blir som det blir?
Precis ett sådant fel låg på bänken idag, i form av styrenheten till en skördetröska av modell Massey Ferguson MF30.
Skärmen hade så dålig kontrast att det med nöd och näppe gick att läsa i en mörk omgivning, men Mission Unpossible i dagsljus vilket komplicerar en del då man gärna vill tröska i just dagsljus.
En titt på kretskortet och det tog under minuten att lista ut hur man tjuvkopplar enheten så att den kickar igång. Informationen var läsbar i två sekunder, sen fick kontrasten krupp och gjorde i byxan så att allt blev svårläst. Det stod bortom allt tvivel att det var just kontrastproblem, men det var inte klart om det berodde på defekt skärm eller styrningen till kontrasten.
Med oscilloskopet gick de att se en ledtråd: felbeteendet upprepar sig med exakt samma mönster och varje gång med exakt samma tidsintervall direkt efter uppstart. Detta innebär att displayen är som den ska, så det var dags att leta upp styrningen.
Displayen är obsolet sedan 1996 och databladet var imte helt lätt att hitta, men där stod att pinne 7 var Vo vilket är konstrastspänningen (som är negativ). Lite letande på kretskortet och vi hittar en MAX749, som styr just kontrasten med hjälp av en P-FET, en Schottky, en drossel och ett RC-filter. Det luriga här var att det satt lite fler komponenter än vad databladet krävde för funktionen, bland annat två tantalkondingar och en keramisk kondensator som avkopplar RC-filtret.
Absolut vanligaste felkällan vid kontrastfel är defekt RC-filter. Detta var intakt, likaså P-FET, Schottky och tantalerna. Fatta noll. Vad fanken är det som sabbar signalen?
Drosseln löddes loss, och där visade det sig att ett ben ruttnat så det fanns ingen kontakt. Var detta felet? Skarvade ihop benen under mikroskopet och testade igen; snarlikt fel, men en liten förändring i tidskonstanten på oscilloskopet.
Slut på idéer, men det går inte att bara ge upp så vad sjutton hittar vi på?
Tog fram databladet till MAX-kretsen och lusläste den pärm till pärm. Kollade alla tabeller, grafer, ekvationer och försökte komma in i huvudet på den som designat kontraststyrningen. Alla uträkningar stämmer med verkligheten, komponenterna matchar rekommendationer, allt tipptopp.
Vafan error?
Sen kom skänken från ovan: MAX749 har ett reset-läge, där man – utan att låta kretsen till att stänga av utgången – tvinga kretsen till att sätta kontrastutgången till halva spänningen, vilket i teorin borde innebära 50% kontrast, vilket borde vara läsbart.
För att tvinga en reset krävs att pinne CTRL hålls till 0V och ADJ hålls hög. Vi lödde därför loss hela kretsen och böjde försiktigt upp pinne 2 och 3 (så att de inte skulle få kontakt mot kretskortet), letade upp 5V / jord och kopplade ihop dem med lite magnettråd lite snabbt och hafsigt bara för att se om idén var rätt.
Koppla tillbaka allt, på med matningen, och…FULLT LÄSBAR SKÄRM 🤩
Det här felet tog oförskämt lång tid att lösa, men vi lärde oss massvis på kuppen och bara det är en enorm vinst för framtiden om det kommer in något liknande igen. Nu kan vi med gott samvete koppla av och låta de grå vila till på måndag.
