RiBITCalibrator 2003 med kolsvart skärm fick nytt liv efter en timmas letande efter fel. Visade sig vara ett ytmonterat motstånd, som kostar typ 30 öre, som lagt av.
Nytt motstånd och det blev liv i luckan igen.
Dagens patienter: Bogballe Calibrator 2002, Lännen 6600 samt ett styrdon till en Altek-ventil.
Lännen hade felbeskrivning ”Ränder, svårt att se, blir svart ibland”, vilket i 99 fall av 100 indikerar att skärmen sjunger på sista versen. Det svåra här var att hitta en ersättare till denna något obsoleta modell (Optrex) men det gick till slut och ett skärmbyte senare funkar allt tipptopp. Det var dock inte helt enkelt att byta; tillverkaren hade envisats med att silikonera fast nästan varenda lös detalj i enheten. Kablar, FPC, etc; allt satt fast med silikon, av den segare typen som inte går att dra isär utan kräver saxklipp med kirurgisk precision. Det tog därför längre tid än brukligt för att byta skärmen.
—
Styrdosan till Altek-ventilen hade råkat ut för en olycka efter att oturen varit framme; tre komponenter (ett shutmotstånd, en tantalkonding och en TVS-diod) small efter att en kortslutning råkat hamna på agendan. Det svåra här låg i att identifiera komponenterna, men ägaren lyckades få tag på någon annan med samma typ av ventil och skickade över lite foton. Med hjälp av foton på de hela komponenterna lyckades vi ersätta de spränga, och det enda som återstår nu är att ägaren testar allt på plats när det kommit fram.
—
Calibrator visade sig vara en riktigt lurig rackare, som fick oss att sitta med skägget i brevlådan under många timmar innan vi till slut lyckades hitta rotorsaken. Det rapporterade felet var ”Tre knappar är borta”, och det luktade standardfel 1A på Calibrator: membran som vittrat sönder. Mätning på membranet visade inga som helst fel så vi fick kapitulera på den biten och istället göra en djupdykning i själva styrelektroniken. En inte helt lätt historia att skruva isär, med EMI-sköld och fyra MOSFET som satt fastskruvade i densamma. Säkert 15-20 muttrar fick tas loss innan vi kom åt kretskortet för att följa signalbanorna i mikroskopet, för att se var sjutton signalerna tog vägen.
Timman senare kliade vi fortfarande huvudet, och började bli tveksamma till att elektroniken var felet. Tog då en titt på membranet igen och av en ren slump råkade vi ohmmäta pinne 1 och 4. Dessa har ingen anslutning alls, men multimetern visade 1Mohm. Någon sorts skit hade alltså krupit in nånstans mellan de fyra lagren med plast och skapat en ledning på dessa två pinnar. Totalt ohittbart, egentligen, så det var rena turen att vi lyckades få tag på det där. Två skarvningar av 0.1mm-tråd senare och allt funkade tipptopp.
—
Win-win-win.
Ett återkommande problem för många tillverkningsindustrier är när det blir stopp i en maskin, med produktionsbortfall som resultat. När det händer startas i princip en timer och förluster staplas på hög. Kostnaderna kan bli enorma.
Sent igår tisdag ploppade det upp ett nytt ärende i systemet. En tillverkare fem mil bort hade en maskin som inte längre fungerade på grund av en havererad dator, och det var akut. Ett samtal senare bokade vi in ett besök imorse för att mäta lite på plats; vi var nämligen inte 100% övertygade att just datorn var felet så vi ville utesluta nätdelen (som är en vanlig felkälla).
Väl på plats och mängder av mätningar senare kunde vi konstatera med 100% säkerhet att det faktiskt var datorn som var körd, så denna togs med till verkstan för en djupare koll. Skulle den inte gå att reparera hade företaget möjlighet att köpa hem en ny från tillverkaren, men med den dryga prislappen ville man göra ett försök här först.
Felet visade sig vara att knappcellsbatteriet (CR2032, fastlött) var dränerat på grund av en kortsluten diod, och båda dessa låste datorn vid bootningen.
Nytt batteri och diod och datorn startade sen upp som om inget hade hänt. Företaget slapp därmed punga ut med hisnande 70k + moms för en ny dator, och den gamla datorn slapp hamna i återvinningen vilket sparade in på jordens resurser.
Win-win för alla.
Denna Vicon 1901, tillverkad av Kverneland, hade någon sorts kommunikationsfel mellan enheterna så maskinen gick inte att använda och monitorn hamnade här på bänken.
I och med att det var CANbus med i leken så var första och största hypotesen att kontakter och kablage var defekta (oxid, avbrott, korskortslutning, etc) men allt var i tipptopp. Strömmen kom fram till monitorn, men kommunikationen lös helt och hållet med sin närvaro då båda kablar visade en fast spänning på 5V (”hög”) istället för att skifta mellan hög och låg.
Det visade sig till slut vara fel på programkoden, men tack vare att ägaren råkade ha ett extra styrkort liggandes kunde vi kopiera och flytta över koden mellan enheterna och till slut få igång allt igen.
Nu är det förvisso mängder med snö kvar ute, men annars är detta ett oslagbart vårtecken: Calibrator som behöver lite omsorg innan vårbruket drar igång på allvar.
Felet här är standardfel 1A: membranet till knapparna vittrar sönder efter X år och orsakar att enheterna inte känner av knapptryckningar. Ledningsbanorna är tryckta på plast, som inte är lödbar, så det kräver rejäl finurlighet att få bukt med problemet.
Förra året hade vi runt 20 Calibrator inne på service innan vårbruket. Klås rekordet i år?
