Kategorier
Reparation

Växtskyddsspruta

Arbeten med svåra utmaningar är alltid roliga. Inte fullt lika roliga arbeten är när det gäller att städa upp efter att en annan serviceverkstad gjort ett jobb som blev ganska hafsigt, och som till slut lade av på nytt och istället hamnade här på bänken.

Grundfelet från början här var att någon hade råkat dra lite för hårt i en flexkabel. Så hårt att kontakten slets loss från kretskortet, med lödpaddar och hela köret. Den andra verkstan tänkte och gjorde delvis rätt; på med patchkablar och skarva ihop kontaktens ben med kretskortet. Det man däremot missade var att först rengöra ordentligt; skyddslack fanns kvar, lödpaddarna fanns kvar(!) på kontaktens ben, och hela kontakten fixerades med silikon, vilket är mer eller mindre en dödssynd inom elektronik.

Det vi fick göra för att få rätsida på det hela var att först – i mikroskopet – få bort det förbonkade silikonet som fanns utkletat. För att ens ha en chans i detta mikropilljobb fick vi ta till det grova artilleriet; skalpeller och pincetter som i normala fall används till ögonkirugi. Små, små snitt överallt i klägget, och därefter pincetta bort det som kommit loss.

Vän av ordning frågar då: varför inte bara använda en större kniv/skalpell och skära bort allt i ett nafs?

Frågan är befogad, för en större kniv kan man också använda. I detta fall skulle en stor kniv innebära en enorm risk i och med att vi hade inte en aning om hur själva kabelpatchningen hade utförts då den var dold under all silikon. Hellre säker än ledsen, och då är det mikrokirurgiska verktyg som gäller.

Sen en titt på undersidan av kontakten, och det var där det uppdagades att lödpaddarna fortfarande satt kvar, tillsammans med skyddslacken. Mitt i all denna misär hade man alltså lött fast en patchkabel, vilket var en smärtsam syn. Tanken var god, men regel 1A vid reparation är att alltid rengöra först. Alltid. Varenda gång, utan att passera gå. Tänk tanken om du själv skulle få ett stort sår som behöver sys ihop, och den som syr inte först rengör och tar bort all smuts innan såret stängs. Nu är kretskort naturligt inte organismer som kan råka ut för infektioner, men kretskort kan råka ut för andra skador om det bakas in massa skit i lödningar. Regel 1A: Rengör. Alltid.

Efter rengöring patchade vi med två kardeler från en gammal parallellkabel och de löddes fast på kontakten. Den första löddes sen fast på kretskortet utan problem, men den andra ville inte fästa. Konstigt, hur fick den andra verkstan fast sin på samma ställe?

Lång historia kort: det var ett tunt lager skyddslack över vian, vilket förhindrade all form av lödning. Patchkabeln från den förra verkstan satt med andra ord bara fast i lacken, helt utan elektrisk anslutning ner till kretskortet. Trodde först att vi måste ha sett fel, men nej; även hela vian var full med skyddsgelé, finns inte en chans att något har kunnat få en ordentlig anslutning där. Det krävdes ett 0.1mm-borr för att få bort gelén, därefter värma upp och gnugga rejält med IPA på vian, och först då exponerade sig metall som gick att löda på.

Detta blev trots allt en utmaning, men då det i grund och botten handlar om att städa upp efter andra är det en inte lika tillfredsställande känsla när allt är klart. Fast vad vi tycker spelar ingen roll, det viktiga är att ägaren får tillbaka en fungerande pryl.

Den känslan är bäst!

Kategorier
Reparation

Krone Big x500

En Krone Big x500 kom in med beskrivningen ”Man ser inget”. Visade sig att bakgrundsbelysningen var borta, men skärmens innehåll var så att säga kvar.

Två lysrör satt i displayen, båda intakta och fullt fungerande och det var tecken på att inverteraren hade packat ihop och gått bort. Att reparera inverteraren visade sig vara en bensvår historia, så vi fick istället tänka om helt.

Lösningen blev att ta ut lysrören och bygga om skärmen till att köra med LED-belysning istället. Timman senare blev allt klart och testkördes U/A, så nu är enheten på väg tillbaka till ägaren.

Kategorier
Reparation

LH Agro 1200

En LH1200 mådde inte tårta efter vinterförvaringen så den kom hit för lite kärlek. Några vändor i mikroskopet senare och den mår nu prima igen.

En kul grej upptäcktes när den stängdes av: enheten skriker ”FEJL” sekunden innan den sista spänningen försvinner. Lite som ett sista desperat försök att hålla sig vid liv.

Kategorier
Reparation

Kamera till mjölkrobot

Kameror till mjölkrobotar är i allmänhet svindyra, och när det börjar oxidera i kontakterna så att de blir obrukbara blir det ledsna miner hos de flesta. Därefter brukar de landa på arbetsbänken för lite omsorg.

Ett gammalt nätverkskort i skrotlådan fick kasta in handduken genom att donera sitt RJ45-kontakthus när det visade sig att det var exakt samma sort. Själva bytet var relativt enkelt, men att ta sig in i kameran var det inte. Fullt med packningar och hydrofoba tätningar gjorde att det krävdes finlir med skalpell under mikroskop innan vi kom åt elektroniken.

Själva kabeln (CAT5 STP) var än värre angripen av oxid så där fick vi byta ut den i sin helhet. Medan vi satt och skarvade kom Schenker förbi för att hämta paket, och vi fick lägga i turbofart för att hinna få med denna leverans också, och de var vänliga nog att vänta de 10 minuter som arbetet + packningen krävde.

Förhoppningsvis funkar mjölkroboten igen, men det vet vi först nästa vecka.

Kategorier
Reparation

Axion, Överrum och aggregat

Första veckan efter semestern avklarad. Direkt på måndagsmorgonen blev vi kastade rakt i korselden i form av ett akutjobb där styrenheten till en spruta lagt av. Denna väntar nu på reservdelar, och strax därpå betade vi av den stora jobbhögen genom att få iväg sju reparationer på måndag och tisdag.

På onsdag blev tre till klara så dessa skeppades iväg tidigt på morgonen, men redan vid lunch kom Postnord med tre nya paket så dagsnetto hann aldrig förändras. Vad värre var är att dessa tre paket innehåll inte mindre än sex stängselaggregat som säckat ihop. Eller, med andra ord: åsksäsongen har börjat!

Igår torsdag begav vi oss till Göteborg för att besöka Elfack på Svenska Mässan. Även om mässan inte var helt linje med denna verksamhet lyckades vi ändå knyta några nya kontakter, och den som lever får se; kanske kan det bli något spännande kundrelationer av det i slutändan.

Idag fredag lyckades vi äntligen knäcka nöten på en Claas Axion 870 (bild 1). Vi köpte hem en ny skärm innan semestern men kunden skickade tillbaka enheten och sa ”Det går inte se något, belysningen funkar fortfarande inte!”. Lång historia kort visade det sig vara en kallödning på LVDS-kontakten på kretskortet. En omlödning av denna löste till slut hela problemet.

Vi rotade även i en rejäl brandhärd på en Överum Combijet (bild 2 och 3). Det hade brunnit deluxe på kretskortet och några nersmälta komponenter hade ramlat av. En lång tids tittande och klurande i mikroskopet kom vi till slut fram till en – förhoppningsvis fungerande – lösning, men som alltid med brandskador är det svårt; det kan finnas rester i mellanlagren på kretskorten och dessa är dels svåra att hitta, och dels Mission Unpossible att sanera. Ägaren får paketet nästa vecka och först då vet vi om det funkar eller inte. Tummar hålles.

Sist men inte minst en vänlig påminnelse om farorna med att serva stängselaggregat. Bild 4 visar mätning på pulskondensatorerna ungefär fem minuter efter att testkörningen blev klar. De bibehåller mycket hög spänning (upp till 1kV) under väldigt lång tid efter att allt är strömlöst, så om man har för avsikt att felsöka dessa är det av största vikt att dränera kondensatorerna innan. Detta görs lämpligast med ett högohmigt motstånd som tål hög effekt (2kohm / 20W kör vi med) för att få ner spänningen till hanterbara nivåer utan att orsaka för hög strömrusning. Är kondensatorerna fulladdade medan man mekar är det stor risk att man åker på en rejäl kyss. Denna är – oftast – inte dödlig, men kollosalt smärtsam. Dräm till en hammare rakt på ett finger och du komme ganska nära i hur ont det gör.

Enligt uppgift kommer (minst) ytterligare 10st stängselaggregat in på service inom kort, och givet hur varm sommaren spås att bli kommer det förhoppningsvis dyka upp många fler aggregat detta år!

Det var allt för denna vecka. Mycket att stå i, och vi blir igen påminda om att förra veckans semester var välbehövlig. Det är viktigt att ta paus ibland, innan belastningen blir alldeles för hög.