Ibland blir det till att göra det där lilla extra.
En lantbrukare har en gödselspridare som inte tillverkas längre (läs: inga reservdelar) och styrpanelen råkade ut för en smärre olycka, med bland annat en brand som resultat. Att lyckas reparera den hade antagligen gått, men den var så dåligt designad från grunden att problemen bara hade kommit tillbaka.
Lantbrukaren undrade därför om det gick att bygga en helt ny styrpanel, gärna med en inbyggd säkring, för att slippa utgiften med att köpa en helt ny spridare (för 1M och uppåt, enligt google).
De flesta vet antagligen att den här verkstan är knäsvag för bensvåra utmaningar, utmaningar på nivån där alla andra säger ”I HELSKOTTA ATT JAG RÖR DET DÄR!”. Därför blev det några timmar i CAD-programmet och en helt ny styrdosa skapades. Elektronikdesignen skickades sen till en tillverkare, och det var bara att vänta på leveransen.
Kretskorten anlände idag, och under morgondagen ska den första prototypen byggas ihop. Därefter återstår att se om denna helt i-blindo-konstruktion lyckas få liv i det två ton tunga monstret, eller om vi behöver gå tillbaka till ritbordet.
Det är över 3 veckor sedan något skrevs här, och nu när verkstan har gått i dvala över jul/nyår så vi tar tillfället i akt att sammanfatta hela året.
Tidigare har verkstan drivits som en enskild firma, men från och med i våras är den ett riktigt bolag. Detta har underlättat saker och ting ur väldigt många sociala perspektiv, men den viktigaste punkten är att stora företag hellre anlitar ett bolag än en firma. Detta har i sin tur medfört att nya företag ”vågat” ta kontakt, och därmed har kundbasen kunnat breddas.
Förra året var det lantbruket som stod för den största andelen av inkommande jobb, följt av en salig olika kategorier av mindre jobb (bland annat skogsbruk). Detta år har trenden ändrats lite. Lantbruket ligger fortfarande etta (36.7%), men entreprenad och datarecovery (~6% vardera) har ökat ganska rejält, trots att det har jobbats för att öka skogsbruket (4%). Inför år 2022 är målet att nå ytterligare en marknad och det jobbas aktivt med att få in en fot där. Med lantbruk, skogsbruk och den nya kommer det att bli ett mycket mer jämnt flöde av jobb vilket underlättar de månader där det finns rejäla dippar i orderingång.
Våren, specifikt mars månad, blev som att åka månraket. Postnord och DHL var här dagligen med leveranser, främst med saker som hade med vårbruket att göra när lantbrukarna började dra igång saker igen. Som värst låg det inte mindre än 17 stängselaggregat på plats, och antalet Bogballe Calibrator som kom in på service har jag helt tappat räkningen över. Våren gav en rivstart utan like.
Sommaren blev paradoxalt nog lite lugnare, och ett par lantbrukare förklarade varför: stöter de på problem mitt i högsäsongen så fixar de allt på plats med alla tillgängliga medel. Sen, när allt lugnar ner sig, kan de ta med sig sakerna in på reparation. En av dem berättade vidare att någon sorts styrspak gick sönder i en av hennes maskiner. Det fanns ingen tid att förlora så hon löste hela problemet tillfälligt med hjälp av buntband, silvertejp och smältlim för att bibehålla någon sorts funktion. Detta stärkte en insikt jag fått tidigare: lantbrukare är kreativa genier!
Hösten, när skörden av över, hände det som lantbrukarna berättade: saker kom in på reparation. Nu var allt det akuta borta ur ekvationen så nu gick det bra att få grejer lagade. Jag blev ärligt talat lite orolig ett tag, när orderingången gick under gränsvärdet ett par månader, men med denna insikt går det att planera framtiden bättre för att få bort dessa dippar.
I början på december bar det av till Småland för att hålla i en lödutbildning som ett företag hade beställt. Det var första gången något liknande gjordes, men förhoppningsvis inte sista för det öppnade ett par dörrar med nya möjligheter inom just det området; utbildning. Den tydliga trenden är att fler och fler (både privatpersoner och företag) får en stark vilja att reparera saker istället för att lämna till återvinningen, och det är jätteroligt att se. Inte nog med att det går att spara in enorma belopp på nyinköp, vi sparar även in på jordens resurser och det är otroligt viktigt i den slit-och-släng-värld vi – tyvärr – lever i idag.
I december gjordes även den största investeringen i verkstans historia. En ny, hyperavancerad lödmaskin har beställts och denna kommer att underlätta reparationer av moderna kort med komplicerade lödningar. Maskinen anländer i januari och förväntningarna är skyhöga. Lite som julafton redan i början på året!
Nu väntar några dagars vila innan vi slår upp portarna igen, den 10e januari, och välkomnar 2022 för att se vad året har att erbjuda.
”Ensam är stark” är en devis jag kört under väldigt många år. Devisen är sann, men den är också – enligt min åsikt – en sanning med modifikation. Att åstadkomma saker, att lyckas i livet, att våga ta det Stora Steget är inte alltid så enkelt att göra ensam. Iallafall i början krävs en omgivning som hjälper till för att en person ska lyckas med något. Att påstå annat är bara dikt, och det är bland annat därför det är så viktigt att vara mån om sina medmänniskor.
Det här företaget startades på pappret en sen decemberkväll 2012 och ”på riktigt” i februari 2013. Målet var glasklart: inom fem år ska jag ha detta som heltidsjobb. I början gick det inte, av förhoppningsvis uppenbara skäl, så det fick bli en rörig kombination av heltidsanställningar för att behålla säkerhetsnätet.
Fem år gick och det glasklara målet var inte uppnått, för det visade sig att det inte var så särskilt hippt att folk ville ha saker reparerade längre. Det kostade för mycket pengar, det var billigare att beställa nytt krimskrams från Kina än att få saker lagade. Plötsligt stod hela verkstan i motvind med hela världen som fläkt, och framtiden såg väldigt dyster ut. Ännu gick det inte att släppa ett heltidsjobb vid sidan om.
Sen kom det en solig eftermiddag, måndag den 2a september 2019, när en verkstadschef ringde. De hade en skördetröska, en Lexion 450, med sönderbränd kontrollpanel som de behövde hjälp med. Lite googling på företag som reparerar elektronik gav mitt telefonnummer som resultat. Vettskrämd av uppgiften – ett monster på 25 ton, liksom – var det en viss tvekan, men jobbet accepterades och det lyckades (se denna länk för hela historien).
Där och då sådde hustrun, med sin oändliga visdom, ett frö: ”Du kanske ska byta från datorer och börja laga maskiner inom lantbruk istället?”. Tanken satte sig i bakhuvudet. Det kanske vore något?
I november 2019 kom en annan Lexion in, med ett så bensvårt fel att jag där och då inte kände ett dugg sug för att sadla om till att jobba med såna här maskiner. Men, hör och häpna; fyra månader senare löste jag problemet. Allt som krävdes var att låta extrahjärnan mala lite på det i lugn och ro (se denna länk för hela den historien).
Där och då steg min bekant Andreas fram och nötte in samma sak som hustrun: ”börja laga lantbruksmaskiner, för h-ete!”. Han bjöd in mig till diverse lantbruksgrupper på FB och där fick jag det svart på vitt: den yrkessektorn bokstavligen SKRIKER efter elektronikreparatörer, eftersom reservdelarna är så sjukt dyra.
Ett par lantbrukare i dessa grupper skickade hit saker för reparation. Kort därefter fick tidningen Jordbruksaktuellt nys om det hela (läs på denna länk för hela den historien), och därefter sa det BOOM. Telefonen blev nerringd. Ghostbusters-effekten. Resten är historia.
Idag är verkstan en heltidssyssla. Målet har äntligen uppnåtts, även om det tog närmare åtta år. Allt tack vare tre personer: att verkstadschefen ringde den där måndagen, hustruns idé, samt Andreas som självmant tog på sig rollen som en vandrande reklampelare i olika lantbruksgrupper där han huserade.
Utan dessa tre (främst hustrun som dels peppat mig järnet och dessutom fått utstå med att jag arbetat många och låååånga kvällar/nätter för att nå målet) hade det inte funnits en chans att det här hade kommit igång.
Gällande verkstadschefen så ville jag på något hitta på något extra. Jag åkte därför ut till Brålanda-kontoret nu imorse med en rejäl fika och personligen framföra mina tack för att han vågade chansa förra året. Det är, för mig, oerhört viktigt att visa uppskattning för de människor som gjort något monumentalt, och i det här fallet hade han det.
Nu är det slut på skrivandet för idag, för det ligger nämligen en Krone Combipack 1500, 7st stängselaggregat och två displayer till grävmaskiner som ligger och skriker efter uppmärksamhet.
Man kan inte bara jobba, ibland måste man göra något roligt också. Som att skriva en bok om felsökning av trasig elektronik, till exempel. 2018-09-15 startades projektet, och det är idag exakt en månad kvar till tvåårsdagen. Det återstår nu att skriva endast två kapitel innan projektet når slutlinjen, och målet är att få klart de två innan den 15:e september.
Det kan gå, men det kan även bomma totalt rent tidsmässigt. Oavsett vilket det blir så är med fast beslutsamhet att boken ska bli klar. Den kommer naturligtvis inte att sopa mattan med Stephen King eller något annat stort namn, men det spelar ingen roll.
Det som räknas är att den är min egen, skriven av mina egna fingrar. Den har varit en dröm under snart 10 års tid, och snart är den klar. Äntligen kan den kanske bidra med husmorstips vid felsökning. Hur man ska tänka. Vad man ska leta efter. Fällor och frustration. Motgångar och desperation.
Allt för att rädda elektronik från att kastas i återvinningen.
