Ljudelektronik har alltid varit en sorts nemesis och det har varit stora tveksamheter att ens vilja ta in något på arbetsbänken, av just den anledningen. Men: enda sättet att lära sig mer om ljudelektronik är att försöka reparera ljudelektronik.
Efter förra veckans besök av en Harman/Kardon-subwoofer dök det nu upp en Harman/Kardon-förstärkare, så det var bara att spotta i näven och kavla upp ärmarna för att jaga bort nemesisfobierna. Challenge accepted!
Direkt vid öppnandet av enheten kastades en snabb blick på innanmätet och det insågs direkt att det här inte är något billigt kina-skräp. Nej, designen och upplägget hade en hög imponansfaktor. Allt var noga uppmärkt, propert strukturerat och relativt lätt åtkommet efter några snurr på mejseln.
Felbeskrivning: ”Ljudet på ena kanalen försvann, men kom tillbaka efter några sekunder. Sen försvann det igen, och kom tillbaka. Och höll på så ända tills kanalen stendog helt och hållet”.
Ner med oscilloskop, multimeter och FLIR i jakt på elektroner som hamnat på villovägar. 45 minuter senare hittades felet. Några svängar med trollstaven och reparationen var klar. Nästa steg: testkörning. Ett ypperligt tillfälle att använda ett verktyg som kallas för signalgenerator, något som verkstan tyvärr inte äger.
Men i mobiltelefonernas underbara värld kom ett tips om appen ”Frequency generator”, som gör precis vad det heter. In med en teleplugg-till-RCA-adapter och testa runt med sinusvågor in till förstärkaren, därefter kötta runt med probarna för att se på oscilloskopet vad utgångarna hade att erbjuda.
Facit: Utgången matchade ingången perfekt.
Därefter kom det obligatoriska testet: SID-musik. C64-spelet 1942 fick stå för äran denna gång, och när de vackra fyrkantsvågerna dök upp på oscilloskopet var saken biff: två ljudgrunkor är härmed reparerade på en veckas tid.
Challenge completed!