Det är de riktigt svåra jobben som är de roligaste. Iallafall när de till slut blir lösta, annars försvinner det lite väl mycket hår från huvudet.
Här är en Tive D4608 som kom in med egenheten att bara tjuta och visa versionsnummer (9606) i displayen. Vi vände ut och in på varenda elektron i varje vrå men lyckades inte hitta minsta fel nånstans. Den enda hypotes vi hade var att det blivit något fel i EPROM, för 0x3F uppenbarade sig var 256:e byte rakt igenom. Denna hypotes visade sig i slutet vara fel, men det var det enda vi hade där och då, och den enda lösningen vore att kopiera in ny data från ett annat men det visade sig vara omöjligt att hitta någon med exakt likadan uppsättning på maskinen.
Ägaren ringde och meddelade att samtal gjorts hit och dit, och att man nu misstänkte kretskortet på maskinen istället så det kortet skickades hit. Direkt vid uppackningen reste sig nackhåren; sprängfullt med oxid överallt. VM i rengöring / reparation av frätskadorna följde, och därefter kopplade vi ihop de båda enheterna för att så att säga bekräfta hela felkedjan. Felet var exakt samma: megatjut och 9606 i displayen, men inget mer.
Tives enheter är lite fascinerande. Det går endast en kabel mellan monitor och maskinkort, och i denna kabel finns bara två ledare; plus och minus. Det innebär att kommunikationen mellan de två enheterna sker direkt via matningen genom att överlagra kommunikationsprotokollet på matningsspänningen, som sen båda sidor dekodar / avlyssnar. Smart teknik, men ett rent helskotta att felsöka på bit-nivå (ettor och nollor) eftersom allt är offset:at med 12V.
Hur som helst; vi gjorde ett försök att felsöka kommunikationen. Oscilloskopet visade ett rakt 12V-streck, vilket innebar att det fanns ingen kommunikation alls. Båda enheter stod med händerna för öronen och skrek ”LALALALALALALLALALALALALA” rakt ner i en burk. Backade ett steg för att se om det fanns någon klocksignal till processorn. Utan klocka är processorn lika aktiv som en tegelsten, och så var fallet här.
Med platt klocksignal finns det två möjligheter: död kristall, eller död drivkrets som ska driva kristallen. Om enbart kristallen hade varit skadad hade det synts någon sorts mikroskopisk drivkraft från processorn på oscilloskopet, men det var helt platt. Om drivsignalen är borta innebär det oftast att kristallen är hel men att processorn inte har någon matning, så där fick vi gå ett steg till bakåt i ledet för att hitta orsaken till detta.
Mycket riktigt: Vcc-matning till processorn existerade inte. Det saknas antingen 5V eller 3.3V (beroende på vad processorn i fråga använder), och det i sin tur innebär att det finns minst en regulator nånstans på kortet. Ögonen drogs direkt till hörnet och där hittade vi en 7805. Matning på, mätning på ut-benet visade 0.3V. Bingo, den arme saten hade gått i pension utan att meddela någon annan.
I takt med att 7805 byttes upptäcktes även ett par dioder som såg väldigt suspekta ut. Mätning på dessa avslöjade att de inte mår bra, så det fick bli ett byte till. Vet inte hur det är på Tive, men ibland kan dioder användas på en regulator från utgången till ingången i de fall det blir en överspänning. Säkerhetsjox, alltså. Men i de fall denna diod blir kortsluten innebär det att matningen kommer rakt in på regulatorns utgång, och då blir det som dansken säger: ”TIL HELVEDE MED ALT!”. Dioder är viktiga. Underskatta aldrig dioder.
Med oxid borttaget, ny 7805, nya dioder och övrig handpålagd kärlek till kortet testkördes allt. Nya siffror dök upp, dioder började blinka, och en barnkör gick i parad och sjöng ”halleluja”; det verkar som att allt funkade till slut.
Men enkelt var det inte. Det här var en svår rackare, och det är såna som är roligast av allt!
