RiBITSkärmar med trasig bakgrundsbelysning är oftast ett gissel, särskilt när det handlar om lysrör som kan vara svåra att få tag på. Ett sätt att få igång belysningen (utan att behöva köpa en helt ny skärm för dyra pengar) är att bygga om skärmen till LED-belysning.
Denna video visar hur en Trioliet utfodringsstation fick ny belysning.
Ett stängselaggregat av kraftigare modell, och mycket till åren, landade på bänken. På grund av åldern saknas reservdelar från tillverkaren, så hoppet sattes till oss att försöka få liv i det.
Symptomen var ”pulserar, men utan hög kräm” vilket brukar innebära sliten transformator, men allt var tipptopp så vi fick istället dyka ner på djupet.
Två tyristorer sitter i serie för att skjuta ut den höga spänningen. En titt i oscilloskopet såg vi att bara den ena hade en korrekt trigger, medan den andra var lite som att spela en fotbollsmatch med en halvt uppblåst badboll; aktivitet finns, men inget i form av kanonskott var möjligt.
På med Sherlock Holmes-hatten och stega bakåt på kretskortet. Kommer fram till två transistorer som styr tyristorerna. De sitter parvis med likadan uppsättning hjälpkomponenter och båda är intakta.
Går vidare bakåt och ser att en kondensator, parallellkopplad med basmotståndet, har lagt av. Inga synliga skador, så det var svårt att misstänka den direkt.
Ny kondensator, testkörning och…zzzzzapp. 6000 volt ut på skruvplinten, så allt är frid och fröjd igen.
Styrboxen till en Amazone Amatron 11A landade på bänken. ”Hydraulfel”, hette det då inga hydraulfunktioner – styda av den undre enheten – fungerade alls. Märkligt fel i och med att den övre enheten fungerade prima och all spänning kommer in till den nedre.
Mätning på standardbovarna (brytare, likriktardioder, säkringar) visade inga fel. Däremot fanns det en TVS-diod som var kortsluten, och denna var ansluten till 12V-kabeln. Ny fanns i lager så den byttes.
Testkörning på nytt men fortfarande samma fel.
Två miniatyrreläer fanns precis bredvid strömbrytaren. Lödde loss dessa och mätte/testkörde externt. Spolen hel och reläet klickar vid påslag, men; efter att reläet dragit fanns det ingen ledning. Gjutna reläer så det går inte undersöka, men sannolikheten är stor att det blivit oxid på flärparna så att ingen ström kan gå vidare. Båda reläer byttes.
Testkörning på nytt men fortfarande samma fel. Wtf?
Alla dioder, brytare, kondingar, säkringar, reläer, you-name-it var intakta men det funkade fortfarande inte. Det blev då besiktning i mikroskop för att se om det kan ge några ledtrådar.
Och där uppenbarade sig felet likt soluppgången på Corcovado: en avbrunnen ledningsbara en halv centimeter från den kortslutna TVS-dioden. Det har med andra ord skett något hejdundrande med matningsspänningen vid något tillfälle så att både TVS och banan kastade in handduken efter strömrusningen.
Lagning av ledningsbanan, testkörning på nytt och allt funkade tipptopp. Precis som det ska vara.
Nu begår vi helg och fortsätter på måndag.
Panel till JD 6310 där displayen var skrot. Ägaren lyckades hitta en ny, men vågade inte på sig ett byte utan skickade hit hela klabbet så att vi fick göra grovjobbet.
Hela panelen hade snäpplås runt om, vilket inte var en enkel historia. I normala fall med snäpplås kan man lossa en av dem och gå vidare till nästa, men här behövde inte mindre än fyra lossas samtidigt för att de inte skulle åka tillbaka och låsa på nytt. Ett typiskt jobb där det fanns önskemål om att den mänskliga anatomin erbjöd fyra händer istället för två.
När fronten väl kommit loss väntade bortåt 10 skruvar för att få loss nästa lager. Därefter behövde de fyra analoga visarna – i plast och väldigt sköra – tas loss med stor försiktighet, och sist kunde hela elektronikdelen tas ur.
Där uppdagades det att skärmens flexkabel ska lösas fast direkt på kretskortet, för varför göra det enkelt av tillverkaren liksom?
Massa IPA, fluss och småpill i mikroskopet senare lyckades kabeln lösas fast och panelen kunde sen monteras ihop för att skickas tillbaka till ägaren.
Nu håller förhoppningsvis panelen i 10-15 år till, precis som det ska vara.
Förra året kom det in en Calibrator 2003 med någon sorts fel på ställmotorn, som bara snurrade i all oändlighet. Det var inte klart om det berodde på monitorn eller på själva motorn, så vi fick äran att dyka ner på djupet för att se vad det var som stod på. ”Inte akut”, hette det, så vi fick i princip obegränsad tid att leta reda på orsaken.
Felet visade sig ligga i potentiometern inuti ställmotorn. Det var, naturligtvis, en specialvariant för just detta ändamål och den fanns inte att köpa hem från någon av alla våra leverantörer. Det fanns heller inga exakta ersättare, bara snarlika, så det krävdes mycket läsande i datablad och beställa hem åtta olika varianter innan vi hittade en som till slut fungerade. Den fysiska passformen var perfekt men de elektriska var bara-nästan-lika, men det visade sig till slut räcka för vid testkörning av den åttonde potentiometern tyckte monitorn ”Kalibrering OK”. Därmed kunde vi efter ett års tid till slut stå som segrare.
Ägaren nämnde också att denna typ av fel är mycket vanlig på Calibrator, så det kan komma fler till gagns att vi till slut knäckte nöten. Den hittills enda lösningen på problemet har varit att ägarna fått öppna plånboken rejält och byta ut hela systemet, vilket är en dålig affär på många sätt. Alternativt köra rubbet till återvinningen, vilket är en ännu sämre lösning.
Win-win.