Kategorier
Reparation

Överum Tive D4608

Det är de riktigt svåra jobben som är de roligaste. Iallafall när de till slut blir lösta, annars försvinner det lite väl mycket hår från huvudet.
 
Här är en Tive D4608 som kom in med egenheten att bara tjuta och visa versionsnummer (9606) i displayen. Vi vände ut och in på varenda elektron i varje vrå men lyckades inte hitta minsta fel nånstans. Den enda hypotes vi hade var att det blivit något fel i EPROM, för 0x3F uppenbarade sig var 256:e byte rakt igenom. Denna hypotes visade sig i slutet vara fel, men det var det enda vi hade där och då, och den enda lösningen vore att kopiera in ny data från ett annat men det visade sig vara omöjligt att hitta någon med exakt likadan uppsättning på maskinen.
 
Ägaren ringde och meddelade att samtal gjorts hit och dit, och att man nu misstänkte kretskortet på maskinen istället så det kortet skickades hit. Direkt vid uppackningen reste sig nackhåren; sprängfullt med oxid överallt. VM i rengöring / reparation av frätskadorna följde, och därefter kopplade vi ihop de båda enheterna för att så att säga bekräfta hela felkedjan. Felet var exakt samma: megatjut och 9606 i displayen, men inget mer.
 
Tives enheter är lite fascinerande. Det går endast en kabel mellan monitor och maskinkort, och i denna kabel finns bara två ledare; plus och minus. Det innebär att kommunikationen mellan de två enheterna sker direkt via matningen genom att överlagra kommunikationsprotokollet på matningsspänningen, som sen båda sidor dekodar / avlyssnar. Smart teknik, men ett rent helskotta att felsöka på bit-nivå (ettor och nollor) eftersom allt är offset:at med 12V.
 
Hur som helst; vi gjorde ett försök att felsöka kommunikationen. Oscilloskopet visade ett rakt 12V-streck, vilket innebar att det fanns ingen kommunikation alls. Båda enheter stod med händerna för öronen och skrek ”LALALALALALALLALALALALALA” rakt ner i en burk. Backade ett steg för att se om det fanns någon klocksignal till processorn. Utan klocka är processorn lika aktiv som en tegelsten, och så var fallet här.
 
Med platt klocksignal finns det två möjligheter: död kristall, eller död drivkrets som ska driva kristallen. Om enbart kristallen hade varit skadad hade det synts någon sorts mikroskopisk drivkraft från processorn på oscilloskopet, men det var helt platt. Om drivsignalen är borta innebär det oftast att kristallen är hel men att processorn inte har någon matning, så där fick vi gå ett steg till bakåt i ledet för att hitta orsaken till detta.
 
Mycket riktigt: Vcc-matning till processorn existerade inte. Det saknas antingen 5V eller 3.3V (beroende på vad processorn i fråga använder), och det i sin tur innebär att det finns minst en regulator nånstans på kortet. Ögonen drogs direkt till hörnet och där hittade vi en 7805. Matning på, mätning på ut-benet visade 0.3V. Bingo, den arme saten hade gått i pension utan att meddela någon annan.
 
I takt med att 7805 byttes upptäcktes även ett par dioder som såg väldigt suspekta ut. Mätning på dessa avslöjade att de inte mår bra, så det fick bli ett byte till. Vet inte hur det är på Tive, men ibland kan dioder användas på en regulator från utgången till ingången i de fall det blir en överspänning. Säkerhetsjox, alltså. Men i de fall denna diod blir kortsluten innebär det att matningen kommer rakt in på regulatorns utgång, och då blir det som dansken säger: ”TIL HELVEDE MED ALT!”. Dioder är viktiga. Underskatta aldrig dioder.
 
Med oxid borttaget, ny 7805, nya dioder och övrig handpålagd kärlek till kortet testkördes allt. Nya siffror dök upp, dioder började blinka, och en barnkör gick i parad och sjöng ”halleluja”; det verkar som att allt funkade till slut.
 
Men enkelt var det inte. Det här var en svår rackare, och det är såna som är roligast av allt!
Kategorier
Reparation

Fendt 716 / HTC-220

Från Gotland dök det upp en HTC220-styrenhet till en skogsmaskin samt en joystick till en Fendt 716, båda tillhörande samma ägare. Felet med den första var att alla knappar lagt av, och felet i den andra var att det sprutade ut fel i CAN-bus. Bråttom, hette det.

HTC220: Styrboxen togs isär i atomer för att hitta varför elektronerna från knappsatsen inte kommer fram. Mätte manuellt alla komponenter som har med funktionen att göra, men allt var U/A. Timman felsökning senare var handduken nära att kastas in, när nåt i bakhuvudet sa ”sära på de tre lagren med plast på fronten för att se om det finns avbrott”. Sagt och gjort, men inga avbrott. Däremot fanns en knapp som fastnat i intryckt läge, så denna korrigerades.

Fendt 716: en modern, och därmed mycket komplicerad, historia som inte hintade om några synliga fel. Att felsöka CAN-bus är skitsvårt(tm) så enda möjligheten är egentligen att hitta synliga fel. Nära processorn (skyddad i ett aluminiumhölje) upptäcktes nåt konstigt. Mikroskopet vittnade om att det mestadels var smuts, men under all skit fanns en hel del oxid, ärg, rost och fan o hans moster. Rigorös rengöring gjordes och strax därpå hade kretskortet lätt kunnat användas som spegel.

Ingen av enheterna kunde testköras utan sin respektive maskin, så båda skickades tillbaka och naglarna blev bitna i väntan på resultat från testkörningen.

”Det verkar funka” kom i ett SMS från ägaren alldeles nyss, och jublet blev totalt här i verkstan.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Bogballe Calibrator 2003, spänningsfel

Ett välkänt ansikte gästar verkstan: Bogballe Calibrator 2003, med ett inte lika välkänt fel: enheten varnar för överspänning (22.7 volt) när matningen är helt korrekt (12 volt).

Det enda vi har att gå på är en hypotes som inte ens är verklighetsförankrad, utan baserad på det vanligaste sättet att mäta spänning på, nämligen med en spänningsdelare som går till en A/D-omvandlare inne i processorn.

Svårast i världen är att hitta denna spänningsdelare, om den ens existerar, bland alla myriader av resistorer som finns på kretskortet. Efter hittills 80 minuters försök är resultatet lika med badboll, och det finns ingen som helst röd tråd att greppa någonstans.

Svårt var ordet, sa Bull, men vi ger inte upp riktigt än.

Kategorier
Reparation

Krone Combipack 1250

Kvällens kluring blev en Krone Combipack 1250 som inte längre vill kommunicera med styrenheten. Vi hittade en MAX202 med mycket oxid på benen och detta blev den huvudmisstänkte.

Men med den som startpunkt gick vi bakåt i labyrinten för att hitta vägen till inkommande 12V, och på den vägen upptäcktes en massa fuffens. Bland annat hittades en kyrkogård i form av en regulator där alla elektroner låg stendöda, inte ett livstecken.

Dessutom hittades ett rave-party i form av en PWM-stepdown där det var fullt ös bland elektronerna, men på helt fel spänningsnivå eftersom de flesta – alla! – verkade ha sniffat lite för mycket på all oxid som låg i stora högar.

Oxid är ett ständigt ökande problem i elektronernas samhälle. Istället för torra miljöer söker sig elektronerna till de lite mörkare områdena med överflöd av oxid, och det blir lavineffekter i form av stor åverkan som följd.

För att röja upp i detta elände krävs nu att jämna de oxidskadade områdena med marken. Existerande regulatorer och kommunikationskretsar måste tas dän helt för att säkerställa att ingen oxidering finns under dem. Detta gjordes inte idag, men det står näst på schemat efter att ägaren fått säga sitt.

När all oxid är borta och när alla angripna kretsar är bytta finns det förhoppningsvis en chans att denna Krone åter får sätta på sig kronan och regera på tronen.

Fortsättning följer.

Kategorier
Reparation

CTC, TMC, JBC

Efter en hektisk vecka med mestadels svåra reparationer är det dags att varva ner och samla kraft inför nästa, då minst två planerade akutobjekt anländer från norra änden av landet.

Veckan som gått bjöd bland annat på följande (i samma ordning som bilderna): död reläbox, död displaycontroller till TMC, halvdöd styrgrunka till CTC, glappig display till JBC, defekt styrgrej till en ryktborste, samt en död box till en Magnascale (som vi fick kapitulera helt på).

Samtliga grejer var helt okända för undertecknad, vilket är positivt i bemärkelsen att då tränas de grå extra hårt, men ibland kan det vara bekvämt med kända grejer så att rutinerna kan vässas.

Ett av akutobjekten som kommer i veckan är en Ponsse Opti-5, datortypen som reparerats säkert 20 gånger här och som numer kan utföras i sömnen. Denna har dock en rejäl knorr på sig: någon annan har försökt reparera den, med katastrofresultat (fler / värre skador på slutet än i början av reparationen). Bilder på skadorna mailades hit igår fredag, och givet de synliga skadorna kan det sägas att det krävs lite av ett mirakel för att få bukt med det där.

I övrigt verkar nu vårbruket ha dragit igång hos de flesta lantbrukare, vilket är glädjande. Äntligen går det att beskåda färgglada traktorer ute på åkrar igen, rattade av de personer som ser till att vi får mat.

Glöm inte att vara rädda om våra lantbrukare. Handla svenskt!