Normalt sett tar vi aldrig in ljudelektronik på service, för ljudelektronik är svart magi som kräver större bildning än vad som finns här. Denna gång gjordes dock ett undantag då fyra enheter blivit utslagna efter att en installationselektriker olyckligtvis hade råkat koppla en fas till nollan så att allt i ägarens bostad fick bortåt 400V på sig
En vinylspelare, en effektförstärkare, en CD-spelare och en phonoförstärkare togs därför in, alla med exakt samma — och helt väntade — fel; nätdel som var totalskrot. I bara ett fall, CD-spelaren, hade felet propagerat in i övriga elektroniken så den var en riktigt svår rackare att få rätsida på. De tre andra var inte fullt lika svåra men de tog sin lilla tid att få igång.
På det hela taget väckte vi liv i alla fyra enheter, vilket får anses vara lite av en bedrift i detta fall, och sätter därför en guldstjärna i anteckningarnas ena hörn.
Blev kontaktad av en kund som hade en digital TV-box med analoga ljudutgångar, vilket tydligen är väldigt ovanligt. Boxen hade kastat in handduken, och att byta ut den mot en modern variant skulle innebära att kunden även måste uppgradera hela sitt analoga HiFi-system, vilket skulle bli en kostsam historia.
Upp med boxen på arbetsbänken och skruva upp den. Två sekunder inspektion var allt som krävdes för att se att det är nätdelen som är boven, då nästan samtliga kondensatorer hade svällt och/eller läckt. De flesta hade en lite ovanlig kapacitansmärkning, så det gick inte laga allt på stört utan komponenter fick beställas hem.
När postpaketet anlände var det bara att byta alla kondingar samt ge lite kärlek till MOSFET:ens kylfläns för att se allt snurra fint igen.
Ljudelektronik har alltid varit en sorts nemesis och det har varit stora tveksamheter att ens vilja ta in något på arbetsbänken, av just den anledningen. Men: enda sättet att lära sig mer om ljudelektronik är att försöka reparera ljudelektronik.
Efter förra veckans besök av en Harman/Kardon-subwoofer dök det nu upp en Harman/Kardon-förstärkare, så det var bara att spotta i näven och kavla upp ärmarna för att jaga bort nemesisfobierna. Challenge accepted!
Direkt vid öppnandet av enheten kastades en snabb blick på innanmätet och det insågs direkt att det här inte är något billigt kina-skräp. Nej, designen och upplägget hade en hög imponansfaktor. Allt var noga uppmärkt, propert strukturerat och relativt lätt åtkommet efter några snurr på mejseln.
Felbeskrivning: ”Ljudet på ena kanalen försvann, men kom tillbaka efter några sekunder. Sen försvann det igen, och kom tillbaka. Och höll på så ända tills kanalen stendog helt och hållet”.
Ner med oscilloskop, multimeter och FLIR i jakt på elektroner som hamnat på villovägar. 45 minuter senare hittades felet. Några svängar med trollstaven och reparationen var klar. Nästa steg: testkörning. Ett ypperligt tillfälle att använda ett verktyg som kallas för signalgenerator, något som verkstan tyvärr inte äger.
Men i mobiltelefonernas underbara värld kom ett tips om appen ”Frequency generator”, som gör precis vad det heter. In med en teleplugg-till-RCA-adapter och testa runt med sinusvågor in till förstärkaren, därefter kötta runt med probarna för att se på oscilloskopet vad utgångarna hade att erbjuda.
Facit: Utgången matchade ingången perfekt.
Därefter kom det obligatoriska testet: SID-musik. C64-spelet 1942 fick stå för äran denna gång, och när de vackra fyrkantsvågerna dök upp på oscilloskopet var saken biff: två ljudgrunkor är härmed reparerade på en veckas tid.
Mindre fint var innanmätet, som har brunnit. Orsaken till branden är oklar, men kanske kan en djupdykning på kretskortsnivå ge svar på lite olika frågeställningar.
Lång historia kort: läckande kondensatorer orsakade branden.
