Arbeten med svåra utmaningar är alltid roliga. Inte fullt lika roliga arbeten är när det gäller att städa upp efter att en annan serviceverkstad gjort ett jobb som blev ganska hafsigt, och som till slut lade av på nytt och istället hamnade här på bänken.
Grundfelet från början här var att någon hade råkat dra lite för hårt i en flexkabel. Så hårt att kontakten slets loss från kretskortet, med lödpaddar och hela köret. Den andra verkstan tänkte och gjorde delvis rätt; på med patchkablar och skarva ihop kontaktens ben med kretskortet. Det man däremot missade var att först rengöra ordentligt; skyddslack fanns kvar, lödpaddarna fanns kvar(!) på kontaktens ben, och hela kontakten fixerades med silikon, vilket är mer eller mindre en dödssynd inom elektronik.
Det vi fick göra för att få rätsida på det hela var att först – i mikroskopet – få bort det förbonkade silikonet som fanns utkletat. För att ens ha en chans i detta mikropilljobb fick vi ta till det grova artilleriet; skalpeller och pincetter som i normala fall används till ögonkirugi. Små, små snitt överallt i klägget, och därefter pincetta bort det som kommit loss.
Vän av ordning frågar då: varför inte bara använda en större kniv/skalpell och skära bort allt i ett nafs?
Frågan är befogad, för en större kniv kan man också använda. I detta fall skulle en stor kniv innebära en enorm risk i och med att vi hade inte en aning om hur själva kabelpatchningen hade utförts då den var dold under all silikon. Hellre säker än ledsen, och då är det mikrokirurgiska verktyg som gäller.
Sen en titt på undersidan av kontakten, och det var där det uppdagades att lödpaddarna fortfarande satt kvar, tillsammans med skyddslacken. Mitt i all denna misär hade man alltså lött fast en patchkabel, vilket var en smärtsam syn. Tanken var god, men regel 1A vid reparation är att alltid rengöra först. Alltid. Varenda gång, utan att passera gå. Tänk tanken om du själv skulle få ett stort sår som behöver sys ihop, och den som syr inte först rengör och tar bort all smuts innan såret stängs. Nu är kretskort naturligt inte organismer som kan råka ut för infektioner, men kretskort kan råka ut för andra skador om det bakas in massa skit i lödningar. Regel 1A: Rengör. Alltid.
Efter rengöring patchade vi med två kardeler från en gammal parallellkabel och de löddes fast på kontakten. Den första löddes sen fast på kretskortet utan problem, men den andra ville inte fästa. Konstigt, hur fick den andra verkstan fast sin på samma ställe?
Lång historia kort: det var ett tunt lager skyddslack över vian, vilket förhindrade all form av lödning. Patchkabeln från den förra verkstan satt med andra ord bara fast i lacken, helt utan elektrisk anslutning ner till kretskortet. Trodde först att vi måste ha sett fel, men nej; även hela vian var full med skyddsgelé, finns inte en chans att något har kunnat få en ordentlig anslutning där. Det krävdes ett 0.1mm-borr för att få bort gelén, därefter värma upp och gnugga rejält med IPA på vian, och först då exponerade sig metall som gick att löda på.
Detta blev trots allt en utmaning, men då det i grund och botten handlar om att städa upp efter andra är det en inte lika tillfredsställande känsla när allt är klart. Fast vad vi tycker spelar ingen roll, det viktiga är att ägaren får tillbaka en fungerande pryl.
Den känslan är bäst!
